Aftonbladet – 14 september 1863, sida 2

— Sångarmötet i Sigtuna försiggick i går, såsom bersmadt var. På åogfartyget Carl von Linne en barkerade fyra Stockholmeka sångföreningar, nemligean Alimänna sångf gen, Folksångföreningen, sällskapet Sångens Vänner och sångare-korpora!skapet vid 8:de kompaniet af Stockholms frivilliga skarpskyttekår, under anförande af magister Jahnke. Till deltagande i färden voro inbjudna frih. K. Bonde och några litteratörer. Stroxt efter fartygets ankomst till bryggan vid Ahludden, en åitondedels mil trån Sigtuna, inträffade der ångfartyget Garibaldi. medförande från Upsala dervarande borgaresångförenivg, 35 man stark, under anförande af direktör Fröberg. De fem sångföreningarne, tillsammans bildande en kör af omkring 150 :ångare, upptågade till och genom staden, företrädda at de båda förstnämnda säpgföreningarnes fanor. Emedan efter gudstjenstens slut frågodag, med afeeende på blitvarde kyrkoherdeval, hölls i stadskyrkan, kunde konserten icke, såsom bestämdt var, begynna kl. 1, utar efter 2. Då inga austalter voro träfade, för att bereda ulifälle för besökande från Stockholm och Upsala att bivista konserten, utgjordes ähörerae hufvudsakligen af invånarve i Sigtuna och närmaste trakten derom, så att den vackra och rymliga kyrkan på långt när icke var fylld. Hverdera af de iem sångförevingarne utde derefter hver sitt nummer med mycken skicklighet och till åhörarnes stora tillfredsställelse. Särskildt väckte det stor belåtenhet att få höra Upsalaföreningen uppstämma Tulibergs herrliga Hjeltar som bedjen.4 Derefter sjöngos fem sånger af ulla fem föreningarne samfäldt, med mycken precision och öfverraskande god samsjungning. Af synnerligt stor effekt var Crusel s majestätiska Hell dig, du höga nord.4 Vi kunna icke underlåta att begagna detta tillfälle för en anmärkning, som redan länge legat oss på hjerlat. Hoz sångens vänner mäste det väcka någon undran och bedröf. velse att de flera folksångföreningar, som under det ena eller det andra namnet bildat sig i hufvudstaden, icke bufvudsakligen egnat sig åt den fosterländska sången, åt ut förandet af de många herrliga tondikter, som vi ega genom den harmoniska behandlingen ät mänga bland våra folkvisor samt uti arbeten af Crusell, Arrhen v. Kapfelman, Hefner, Nordbiom, Geijer 0. 8. v. utan företrädesvis sysselsatt sig med tyska, till en del visserligen rätt vackra, men isynnerhet då det är fråga om körsäng de förra mycket underlägsna och för folksängföreningar föga lämpliga tyska tondikter, ofta med