Aftonbladet – 12 september 1863, sida 2

åsigt, att det för närvarande ej vore till-In rådligt att dekretera en absolut frihet i afseende å inrättandet af sedelutgifvande ban ii, ker. Mången åhörde utan tvifvel detta fri-1o herrns förklarande med någon öfverrask-ih ning. Man förvånas icke alls då man hörlt en och annan, som uti statsekonomiska frågor är liberal från gårdagen, tala det ena ögonblicket vidt och bredt om näringarnesh frihet och om lagarne för tillgång och ef-jt terfrågan, men det andra biträda ett undanjz tag i fråga om en af de vigtigaste näringsf grenarne; men betydligt annorlunda tager : det sig ut då man hör en man med såls upplysta finansiella och statsekonomiska h åsigter, som dem frih. Gripenstedt i all-in mänhet hyllat och förfäktat, i en fråga så-1r dan som denna tygga tillbaka för tillämpI ningen af egna läror. Till stöd för sin i åsigt i förevarande hänseende anförde frih. ls Gripenstedt, ehuru dock blott i förbigående, jb enahanda argumenter, som blifvit af utskot-w tet andragna, men hufvudsakligen stöddej han sig derpå, att de enskilda bankernas . sedelutgifning stode i ett indirekt samband med riksbankens sedelutgifning, till följd afi, den tvångskurs, hvarmed riksbankens sed-s lar äro belagda. Friherrn befarade nemligen l att svårigheter skulle kunna möta för riks-159 banken att upprätthålla sin vexlingsförmåga ! i fall ett alltför stort belopp af den sedel-1 massa, som riksbanken utgifver utöfver sin metalliska kassa, gjordes obehöflig för allmänna rörelsen genom att ersättas med andra sedlar och följaktligen skulle kunna ingå till banken för att utbytas met silfver. Detta argument vederlades sedermera på ett segrande sätt af riksarkivarien Nordström, som ådagalade, med stöd af siffror, att de enskilda bankernas sedelutgifning i sjelfva verket stärkt riksbanken, och icke tvärtom, enär, till följd af densamma, riksbanken icke behöft, så långt som eljest varit händelsen, utsträcka sin sedelutgifning utöfver det belopp, som motsvara3 af metallisk kassa. Derigenom hade bankens förmåga att invexla det belopp, som varit utelöpande, i sjelfva verket blifvit ökad. Emellertid lider det icke något tvifvel, att frih. Gripenstedts uppträdande bidragit till den utgång saken i dag fått hos ständerna och hvilken derförutan måhända i ett eller annat stånd blifvit en annan. I fortsättningen af sitt föredrag uttalade sig ministern gillande om förslaget att ide sedelutgifvanae bankerna upptaga kommanditdelegaI. re samt öfver föreslagna maximioch minimibelopp af grundfond. I afseende å sedelutgifniogsrätten var han af den åsigt, att denna borde vara så utsträckt, att den satte bankerna i stånd att bedrifva de för affärslifvet vigtiga rörelsegrenar, som afdensamma isynnerhet vore beroende, menicke så vidsträckt att på densamma kunde baseras någon egentlig utlåningsrörelse att förtjena på. Utgående från dessa grunder trodde han, att den nu medgifna sedelutgifningsrätten kunde tåla vid någon inskränkning. Dock ville han icke betaga bankerna rätten att utgifva sedlar mot inneliggande kassa, em dan detta kunde förleda dem till det äfventyrliga experimentet att hålla för liten kassa. Slutligen biträdde friherren förslaget om räntens frigifvande, utan att i afseende derå yttra sig utförligare, då hans åsigter i den frågan kunde anses förut kända. I öfverläggningen, som öppnades af hr L. (1, J. Hierta, deltogo för öfrigt endast grefve E. Sparre, presidenten Åkerman, hr Wallenberg och riksarkivarien Nordström. Den fö stnämnda talade isynnerhet för monopolieväsendets atekaftande äfven i fråga . om bankerna. Grefve Sperre åter försvarade den s. k,), nyttighetspröfningen, hufvudsakligen på de af utskottet andragna skäl. Grefven förordade för öfrigt förslaget om räntans frigifvande, redogörande för huruledes hao under sin embetsverksambet blifvit öfvertygad att tidpunkten nu vore inne att vidiaga denna äåtgärd, just till gagn för de klasser, som anse sig al densamma hotade, och framför ailt till gagn för jordbrukarne. Presidenten Åkerman visade, att rättighelen för regeringen att prötva behöfligheten af ifrågasatta bankinrättningar vore obehöflig och en af de minst behagliga regeringen kunde få. Garantierna borde ligga i lagstiftningen och i kontrollerna. Talaren ville medgifva sedelutgifning på kassa, men önskade för öfrigt några andra grunder för densamma än de föreslagna, och isynnerhet att det skulle bestämmas ett minimum af kassa, som ban. kerna borde hålia. Han förordade slutligen förslaget om ränteos frigifvande, Hr Wallenberg replikerade hr Åkerman. ji afseende å några betänkligheter, som denne. haft mot det föreslagna sättet för grundfonds-hypotekers anskaffande samt i alseende å hans farhåga alt de inhemska delegarne i de icke sedelutgifvande bankerna kunde blifva endast bulvaner för ntlänningar. En bank med så qvalificerade äetegare hade ej att påräkna syanerlig kredit. jir Wallenberg visade för öfrigt hvarthän det skulle Jeda om map inskränkte sedelutgifningsrätten på sätt utskotiet föreslagit, hvarjemte han upptog och belysle några mot förslagets detaljer gjorda anmärkningar på ett sätt som vittnade om denne talares stora sakkännedom och klara blick i dessa ämnen. Mot insinuationerna? att de nuvarande bankerna motverkade uppkomsten af ny2, protesterade han. Anförde glutligen flera goda argumenter för räntefrihetenr, Det vigtigaste af riksarkivarien Nordströms anförande var haus ofvan omförmälda vederläggning af friherre Gripenstedis argumentation rörande nyttighetspröfningen. teten mV HUnder den i dag på f. m. i alla stånden började behandlingen af privatbankslagstiftningen hafva ständerna genom adelns samt presteoch bondeståndens beslut bifallit 1 i lagen för sedelutgifvande banker, hvilken såsom mun vet bibehåller regeringens rätt att pröfva nytiau af sådana banker, l, Borgarståndet uteslöt utan votering stadgan-1: det derom och en minoritet i presteståndet!, af 16 röster biträdde samma mening. Utanls ( l 4 frih. Gripepstedts uppträdande i går under gemensamma öfverläggningen, är icke osaninöri öjligen varit mahan hännt tilll. nolikt att denna minoritet mö