Aftonbladet – 12 september 1863, sida 2

STOCKHOLM ten 12 Sept. Det är ett förhållande, om hvilket man lätt kan öfvertyga sig, att i de moderna samhällena industriens och den allmänna välmågans tillväxt hållit temligen jemna steg med bankväsendets utveckling. Under sådana omständigheter kan man ej utan stor fägnad bevittna det lifliga intresse, hvarmed i närvarande ögonblick våra ständer omfattat frågan om en ny lagstiftning för enskilda bänker här i landet, I denna vecka hafva, att börja med, hållits två enskilda konferenser af riksdagsmän af alla stånden för öfverläggning i detta ämne, och i går afton behandlades det offentligt vid officielt gemensamt sammanträde af samtliga riksstånden. Det sistnämnda sammanträdet erhöll sitt förnämsta intresse genom den kännedom om regeringens ställning till ärendet, hvilken man kunde anse sig erhålla genom finansministerns uttalanden. Jsrib, frripenstedt upptog ganska riktigt, såsom vi hade väntat, den interpellation, som hade ställtg till honom f sjelfva motionen om de gemensamma ötfverläggningarne, och det har således nu visat sig, alt dessa kunppa någongång i vigtigare frågor begagnas såsom en, om än ytterst obeqväm form för interellationer till regeringen i ändamål att erhåna upplysningar eller kännedom om dess åsigter. Hr finansministern förklarade sig till en början öfver den mot regeringen riktade förebråelsen för passivitet i bankfrågorna. I hans tanke hade regeringens åtgärder i afseende på bankväsendet stått i öfverensstänsmelse med och varit, så att säga, en konseqvens af ständernas ätgöranden i ämnet. Förhållandet vore nemligen, att af de tre slags bunker, som hittills hos 088 funnits, hade ständerna ensamma initiativet i arseende på de tvenne, nemligen riksbanken och filialbankerna. Biänderna visade också om detta initiativ en viss ömtålighet. I fråga om det tredje slaget, rivatbankerna, tillkomme väl ivitiativet äfven regeringen, men då frågorna om de särskilda slagen af banker stode i ett intimt samband med hvarandra, hade regeringen haft svårt att mågot åtgöra innan hon velat huru ständeroa ämnat sköta sin egen bank och de af dem likaledes beroende filialbankerna. Regeringen hade måst inskränka sig att åstadkomma en utredning, såsom genom finanskomitån hade skett, och för öfrigt aktgifva på ständernas åtgärder, hvilka, då de vant temligen vacklande, hade pålagt regeringen den största varsamhet. Sedan friherre Gripenstedt öfvertog ledningen af finansdepartementet hade oktrojerats fyra nya privatbanker, men derefter gjorde sig hos ständerna gällande den åsigten, att filialbankerna isynnerhet borde utvecklas och uppmuntras. Regeringen fann sig sälunda föranlåten upphöra med utfärdande af ytterligare oktrojer för enskilda sedejutgifvande banker. Nu åter ämna ständerna icke vidare utveckla filialbankerna, utan ha vidtagiv åtgärder, på grund af hvilka dessa skola efter hand upphöra, till följd hvaraf åter de enskilda bankerna nu inåste utvecklas. Efter denna med afseende å regeringens hittills iakttagaa förfarande afgifna förklaring, öfvergick ministern till bedömande af de föreliggande lagförslagen och tillkännagaf sina åsigter om deras hufvudsakligaste. bestämmelser. Han uttalade sig till eu början gillande öfver utskottets åtgärd att framägga förslag till särskilda lagar för secelutgivande och icke sedelutgifvande ban kerna. Vidare förklarade han sig anse välbetänkt, att för sedelutgifvande banker den solidariska ansvarigheten bibehölles. MDet syntes oss likväl såsom talade frih.