Aftonbladet – 12 september 1863, sida 2

LITTERATUR TIDNING. Innehåll; Skandinaviens förnämsta svampar af J. W. Smitt. — Sverges statskanskap af C. G. Malmström. — Geographie und Statistik der Königreiche Dänemark, Schweden und Norwegen von dr. C. F. Frisch. — 0. Eneroths Trädgårdsodling och Naterförsköningskonst. — La Pologne et la Cause de I Ordre. — Statistisk tidskrift, bäft. 8 och 9. — Liderära notiser. — Konstnotiser, Skanainaviens förnämsta ätliga och gifliga svampar. Populär framstälining, utgifven som förklarirg öfver en större färgtryckt plansch af J. W. Smitt. Stockholm 1863. Att de folk, som bebo jordens varmare länder, der naturen prunkar i all sin fullhet, der skönheten knappast vet af förändring och rikedomen ej af förminskning, föga behöfva mera än uträcka sina händer, för att från de mångfaldiga växterna hemta allt hvad de behöfva till kläder och föda och till fyllandet af snart sagdt hvarje lekamligt behof — detta vet ju hvarje barn, som läst den allraminsta naturbeskrifning; och att dessa folk således äro de sällaste på jorden, deras hemvist riktiga Xlycksalighetens öar, och deras lif det afundsvärdaste — det ha vi ju från spädaste åren lärt och vant oss att tro. Men huru många veta, huru många tro, att äfven vår kalla nord har oräkneliga gagnande födoämnen, som just under våra ruskiga långa höstar som bäst utvecklas och frodas, att också vi ej behöfva nästan mer än sticka ut våra händer för att insamla och med lätthet bereda dessa mångfaldiga näringsalster, som skjula upp i öfverflöd ur jorden likt sjelfsådda skördar utan vårt arbete, utan vår omsorg? Och likvisst är det så. Knappast något land är rikare än vårt på dessa svampar, som visserligen botanisterna placera allralägst ned i växternas stora rike, som så många misskänna och förakta, och som vi ju alla vant oss att anse som förruttnelsens, barn, produkter af väta och mörker, mon som icke desto mindre i andra trakter utgöra födoämne för millioner och vigtiga föremål för en ej oansenlig handel och industri. I Italien, Spanien, Frankrike, Ungern, Böhmen, Ryssland och flera delar af Asien uppsökas svamparna med stor begärlighet af landtfolket, och det gifves trakter i dessa länder, der befolkningen vissa tider nästan uteslutande lefver af svampar, utan att derigenom deras arbetsduglighet ? ringaste mån minskas.4 Redan från äldsta tider ha de varit så använda. Romarne voro högst begifoa på dem; skalderna sjöngo deras lof och många af kejsartidens författare beklaga det äöiverdåd, hvartill de oerhördt dyra svamprätterna gåfvo anledning. Men hos oss — likasom på åtskilliga andra ställen hos de gersmaniska folken — ser man, att, under det att en stor del af de svampar (champignoner, murklor, tryffel m. fl.), som konsumeras af de förmögna klasserna, dyrt betalas till utlandet, fastän de ymnigt finnas hos oss, de fattigare klasserna ännu i dag försmå detta dyrbara näringsmedel, som vi hos oss hafva af samma och lika od beskaffenhet i atörsia öfverflöd, och hellre blanda bark i sitt bröd än använda dessa svampar, som just förekomma i allra största rikedom, särdeles under år, då genom en atark nederbörd skördarne felslå och i de aflägsna delarne af ett leat befolkads land, der nöden då är som störst. Orsaken härtill ligger dels i gamla, dumma fördomara nästan okufliga makt, dels i bristande kännedom af de ätliga arterna. Visserligen försökte för ungefär 25 år sedan nutidens störse svampkännare, naturforskarnes veleran i norden, vår illustre E, FYies, att genom en liten skrift; Anteckningar öfver Sverges ätliga svampar bryta de förra och velordva den sednare. Men ännu är ej seoren vunnen, ej erfarenheten fullt beredd. Lifvad af samma nit har han, såsom vi örut varit i tillfälle att i detta blad an: mäla, med understöd af rikets sländer, ut: oifvit ett stort arbete öfver Sverges ätliga och giftiga svampsr, hvaraf ungefär 50; qvartplancher sedan utkommit, Men detta arbete är för stort oeh för dyrbart att kunna spridas ned bland dem, hvilka företrädesvis borde deraf skörda gagn, och konsul J. W. Smilt har derföre af ädelt nit och varmt ntresse för meddelandet af de ätliga svamparnes kännedom till alla folkklasser, bölutit bekosta och utgifva den skrift och den plansch, hvilkas titel ofvan avgifvits.