inoch lika kräftfoll sot bertsklysten; förd ahan frihetens, eller rättare sagdt öppositic ch nens talan i borgarståndet i ett språk, di id tills inom nämnde stånd aldrig hördt. Hva I ken förut eller sedan har borgarståndet eg Il, en sådan talare eller en så konstruerad ka nrakter, och då denne parlamentariske Tho af lät sina åskor rulla, och det skedde vid all en j lägliga tillfällen, bäfvade rimtussarne båd f-finom och utom ståndet, Han egde alla e partichefs egenskaper, och hans personlig ce, I inflytande var äfven så mäktigt, att det för k, j ytterst servila borgarståndet genom honon a I väcktes till högre åsigter och till verklig f. I politiskt medvetatide. Fn mera storartat va I mission har ingen person här i landet utför in j under det sistförflutna halfseklet. Man be in I klagade, man tillochmed klandrade att ban såsom man föreställde sig, alldeles för tidig återvände till privatlifvet; men det visade sig snart att bans afgång från den offentligt verksambeten skedde i rätta stunden. Hva! öch en hat sin tnission här i verlden, mer 4 Itlerst få äro de som sjelfva inse när der är fullbordad. Biand Petråös stora förtjenster var den in I galunda minst, att han grundade en skola, i flera aft borgarståndets sedermera mest framstående ledamöter erbållit sin politiska uppfostran. Björck, Billström, Hörn stein, Ekholm och Wedberg tillhörde hans intimaste umgängeskrets, och de skola sannolikt icke förneka att hans kraftfulla ande i icke ringa mån gifvit riktniog åt deras offemliga verksamhet; icke heller skall det kunna bestridas att åtskilliga af dessa män haft stort inflytande på den hållning som borgarståndet sedermera iakttagit. Det servila lycksökeriet, som Petr6 och hans politiska trosförvandter konseqvent och skoningslöst bekämpade, förmådde de visserligen icke utrota inom borgarståndet. Ännu Jläter det förbimtma sig; then det visar sig icke nu så uppetibart som förr, det kacheras bättre, och det kan betraktas som en sporadisk sjukdom, hvilken är föga smittosam, .joch som endast angriper en och annan för I dylik smitta särdeles mottaglig person. I Genom den utvidgning i valrätten, som under 1856 -59 årens riksdag blef medgifven, har borgarståndet äntligen förlorat hela sin gamla karakter af ett slutet skrå. I Detta stånd representerar numera icke blott städernas borgerskap utan äfven den talrika del at medelklassen, som slagit ner sina bopålar i städerna, och denna medelklass har (till samma stånd redan kontribuerat med I flera kunskapsrika, frisinnade och kraftfulla representanter, deribland åtskillliga med mycken tillförsigt, stort utmärkelsebegär, och brinnande åtrå efter personligt inflytande. JA dem som tillhöra denna kategori hafva flera visat sig ytterst angelägna att blifva valda till representanter för städer som alldeles icke kunna förse sina ombud med arfvoden motsvarande den höga lefradskostnaden i hufvudstaden, en omständighet som dock är af föga betydenbet och icke betänklig under nu rådande förhållanden, men son: kan blifva ytterst vädlig för det allmänna om en regering uppstår, hvilken eftersträfvar maktutveckling med åsidosättande af grundlagen. laom det nuvarande borgerståndet påträffar man, såsom ofvan blifvit antydt, ganska många kapaciteter, men derjemte mycken suffisanee. Måhända skulle det nu för ögonblicket blifva kinkigt nog att der finna per soner som tilltro sig att mottaga sjöoch krigsministersportföljerna; ty f. d. marinlöjtnanten Wallenberg förvaltar ganska säkert vida hellre enskilda bankens i Stockholm alitid med fina papper? väl fyllda portfölj, och kapten Hjertström torde finna det lugnare att äfven framgent representera det idylliska Grenna, än att utsätta sig för alla eventualiteterna inom krigsministeren. Men deremot är jag fullt förvissad, att inom borgarståndet förefinnes ett mer än tillräckligt antal kandidater till alla de öfriga platserna i konseljen, äfvensom till besättande af andra platser inom den högre förvaltningen; ty deri ligger det måhända mest ka rakteristiska hos ett stort antal af det vällofliga ståndets nuvarande ledamöter, att de hysa anspråk på eganderätt till det högsta måttet af politiskt och socialt vetand) i förening med den största administrativa förmåga, och följaktligen redan äro, eller när så påfordras kunna blifva, statsmän af första ordningen. Borgarständet är olikt de andra stånden deri, att inom detsamma verkligen finnas tvänne partier. Det är likvisst icke olikheten i puvlitiska åsigter som framkallat och underhåller dessa partier, utan hufvudsakligen de olika materiella intressena, och dernäst den åtrå efter makt och inflytande, som utgör den röda tråden som går igenom hela borgarståndet. Det ena partiet är jemförelsevis sparsammare i afseende på statsanslag, och päyrkar moderation i fråga om statens skuldsättning i utlandet, hvaremot det andra partiet är ytterst frikostigt i anslagsväg, anser statens progressiva skuld sättning såsom det absolut säkraste medlet till beträmjande af landets tförkofran, och kan först och sist icke få nog medel beviljade till alla sådana arbeten, framför allt till alla de jernvägsföretag, hvilka fulla ivom detta partis rayon. I sefreende på avslag, kan man för öfrigt såsom regel uppställa, att det ena partiet ganska gerna motsätter sig dem som det andra partiet förordar, och vice versa. Hr Björck är det förra, hr Murn det sednare partiets förste man; men de äro icke chefer hvardera för sitt parti, ty något slags chefskap i egentlig me; ning ken naturligtvis icke ifrågasättas inom ; ett stånd der de flesta uteslutande lägga vigt på sin egen personlighet och uppskatta sina åsigter högre än alla andras. nn EV DN SS rr Kr