Aftonbladet – 11 september 1863, sida 2

HENRIK AF GUISE ELLER RIKSDAGEN I BLOIS?) AF G. P. R. JAMES. Öfversättning. TIONDE KAPITLET. 4Jag fruktar, min unge vän, sade hertigen af juise, under det att ett af dessa intagande smålöjen, som särskildt tillhörde hans familj, lekte öfver hans läppar, jag fraktar att min och er uppfattning af den tjenst ni gjort mig, icke kunna sammanjemkas med hvarandra; men vi få vidare tala derom vid ett annat tilltälle. Ni måste nu bli min gäst och följa mig först till REheims och sedan till Soissons. Der kunna vi öfverenskomma om ett förbund med hvarandra, ty gref.en al Logåres och hertigen af Guise böra underhandla, såsom två oberoende makter, af hvilka ingendera har något att befalla öfver den andra. Jag har d.ssutom, fortfor han med lägre röst och i en skämtsammare ton, några frågor att framställa, angående enr viss täck medlem af min ätt, som, enligt de skriftliga underrättelser jag bekommit, har erhållit hjelp och beskydd af samma tappra arm, som nu räddat hennes onkel. Kanske är det för hennes räkning, som ni har kommit hit att uppsöka mig? Har jag gissat rätt, min unge vän? Dessa hertigens ord, som under andra förhållanden skulle varit så ljufva och dyrbara för Carls hjerta, inträngde nu der, som ett tveeggadt svärd. Det förtjusande jeendet på hertigens läppar, detta leende, som var-en egenhet hos hela den furstliga itten, återkallade omedelbart för hans ögon bilden af den älskvärda och älskade person, 08 hvilken han först blifvit det varse. All ans ömhet, all hans kärlek för henne, hela 4) Se A.B. n:r120—193, 197—200 och 202—209.