Ett par återstående läroverks-lönefrågor. Högskolornas, e!ementarläroverkens och folkskolornas lärare samt bildningens vänner i allmänhet måste vara rikets ständer mycken tack skyldiga för de många frikostiga änslag, som vid denna riksdag redan blifvit under 8:de hufvudtiteln beviljade. Med hänsyn till de punkter, eom ännu, till följd af delade meningar, äro oafgjorda, t. ex. rörande elementarlöroverken, bör man väl hafva rätt att hoppas, att samma anda af välvilja och billighet äfven vid dessa skall. slutligen göra sig gällande. Förslaget att adjunkt eller kollega, som innehar högre lönegrad än lägsta lektorslönen, må såsom lektor få qvers.å vid sin innehafda lön, likväl utan att kunna uppflyttas till högre grad förrän efter 10 ärs tjensteöring, har icke blott till sin förra del blifvit af ständerna bifallet, utan adeln och borgareståndet hafva gått ännu längre, och beslutat borttagandet af den sednare delen, pemligen vilkoret om 10 års tjenstgöring för uppflyttnivg. Att adeln och borgarae härvid träffat det billiga, hoppas man att äfven de andra stånden skola erkänna. Statsutskottet har uttryckligen förklarat nyss nämnda befordran för Sen befordran till en mer ansvarsfull tjenst4, och när denna befordran skett eller sker icke af nåd, icke efter anciennitet, utan efter aflagda offentliga prof, både från katedern och i läserummet, hvilka teoretiska och praktiska prof äro så anordnade, att hvarje sakkunnig kan dem kontrollera, ja! i afseende på katederprofvet sjelf uppträda såsom pröfvande; eå vill det i sanning synas föga billigt, att en så vunnen, mer ansvarsfull tjenst4 skall drabbas af ett stillastående i hela 10 år, helst sjelfva lönegraden, i fall lektorn har hustru och flera barn, ändå är otillräcklig äfven med tarfligaste hushållning. Att icke något retroaktivt afseende blifvit fästadt vid de mycket få lektorer, s2om från