Aftonbladet – 10 september 1863, sida 2

— I en korrespondens från Upsala till Dagigt Allehanda läses: Allmänna talämnet härstädes under de sednaste dagarne har varit ett nytt bevis på professor Lindblads sedan gammalt kända, egendomliga sätt att uppfatta sin ställning säsom akademisk lärare. Den tilldragelse, här åsyftas, är af den art, att den väl torde förljena offentlighet. Saken förhåller sig i korthet så: i medlet af förra veckan infunnö sig tvänne studenter hos prof. L., för att tentera i processrätt. Inom fem minater hade prof. L. genom några frågor, ställda till den ena och rörande straffbalkens indelning, antalet paragrafer i dess första kapitel o. s.. v. (för hvilket allt de nyss förut för annan examinator nöjaktigt redogjort) hunnit inhemta så stor visshet om bådas underhaltiga kunskaper i processrätt, att han bad dem förnya försöket i December månad. Ett något liknande tentamensuppträde lärer hafva egt rum. följande dag. Naturligtvis har saken härstädes väckt ett ofantligt uppseende. BSamtlige Juris Siudiosi hafva gjort saken till sin egen, och det må ingen förtänka dem. De önska helt naturligt, att efter ett ärligt arbete en tentators godtycke ej skall kunna få på obestämd tid uppskjuta deras inträde på den lefnadsbana de valt, eller, såsom det någon gång bevisligen händt, helt och hållet utestänga dem derifrån. De kunna ej heller, efter tilldragelser sådana som dennä, för prof. Lindblad hysadet förtroende och den aktning de velat skänka honom såsom lärare. Detta ailt har ock förmått dem att i en särdeles humant affattad skrifvelse, undertecknad af, män torde kunna säga nära nog alla här nu vistande Juris Studiosi, göra kanslern uppmärksam på det ofvan omtalade missförhållandet och utbedja sig hans åtgärd för dess afbjelpandes Skrifvelsen lärer i dessa dagar komma att till honom öfverlemnas genom tre deputerade och kan ej gerna undgå att leda till det åsyftade målet.?