Aftonbladet – 9 september 1863, sida 2

Carl af Montsoreau, fullt väpnad; til om honom red Gondrin, något mindre fruk. tansvärdt rustad, och till venster gossen Ig nati i sin nya pagedrägt, med pistoler i höl stret och en läng dolk bängande vid sidan. Derefter kommo om hvarandra den unge grefvens tjenare, alla, som vi redau beskrif: vit dem, väl beväpnade; ivå eller tre frem. lipgar med krigiek hållning, ehura nu en. dast klädda i enkla grå rockar, icke ut märkta af annat än ett dubbelt svart kors, anbringadt på den ena armen, samt några jerfva sällar från den lilla staden Marenil, hvilka hade låtit öfvertala gig ait mot riklig ersättning förstärka truppen på dess farli a marsch emellan Chalons cch Rheims. Midt i denpa hop såg men mäster Hen rik, alldeles i samma utstyrsel som den föregående dagen, då deremot de öfriga grå klädda fremlingarne hade i Mareuil förgett sig med åtskilliga anfallaoch försvarsvapen, såsom stälhufvor, bröstplåfer och breda, tunga svärd, sådana som då nyttjades af kavalleriet och hvilka de nu, ilikhet med Carls af Montsoreau tjenare, hade dragna och färdiga till strid. En sträng tystnad iakttogs af denna tå gande trupp, och afbröts endast stundom genom någon meg låg röst af den unge grefven gifven befallning eller af de få ord som då och då vexlades meilan i:onom och Gondrin eller pagen. Sluthgen, då de togo af på en biväg som syntes mer äa förnt leda ifrån det mål, hvaråt de färdades, hördes Carl ef Montsoreau yttra till den sistnämnde: Är du riktigt säker att hitta vägen, 1gnat? uSå säker som jag är att hitta rätt på min ena kand med den andra, svarade paven på italienska, hvilket epråk han funnit sin herre väl förstå; Sjag ville hellre få mina ögon utstuckna, än föra er eller honom på en oriktig väg.4 sHvem menar du med honom?4 frågade Carl af Montsorean på samma språk.