Aftonbladet – 9 september 1863, sida 2

SS Det mest anmärkningsvärda, som före: kommit under dagens plena, är ständernas fattade beslat att sammanträda nästa fredag. för gemensam öfserläggning angående de förslag rörande privatbankslagstiftningen. hvilka nu ligga på ständernas bord och torde förekomma tili handläggning om lördag. Förslaget om denna gemensamma öf verläggning väcktes i borgereståndet af hr kman, som i de för detsamma anförda motiver riktade ett litet sidohugg åt linans ministern för regeringens passivitet i denna vigtiga angelägenhet. Hr Ekman förklarade nemligen, alt han ansåg den gemeusamma fverläggningen önskvärd i synnerhet för att sätta representationen i tillfälle att erfara hr finansministerns hittil!s okända tankar i ämnet. Denna motivering är sålunda att betrakta såsom ett slogs till chefen för finansdepartementet elälld interpellation, på hvilken denne efter all enledning icke underlåter ait svara vid det i öfvermargon förestående sammanträdet. I bondeståndet förekom en temligen kflig öfverläggnipg med enledning af samman satta slafsoch bankoutskottets framställniog; att de af slatsrevisorerna, som tillika utöfva riksdagsmannakallet, ej må vara berältigade att uppbära ervode såsom statsrevigorer. Ståndet ogillade, med 39 röster n ot 36, denna framställning — ett beslut, som det, för ståndets egen skull, utan tvifvel skulle varit önskvärdt att ståndet icke hade fattat. Bland betänkanden, som i deg inkommit till ständerna, befinner sig äfven statsutskottets förnyade framställning angående anskaf fandet er medel till jernvägsbyggnaderna. Såsom vi förut omnämnt har utskottet föreslagit en upplåning ef trettiotvå millioner. Mot beslutet härom (som fattats med 15 rösler mot 17) hafva många ledamöter reser vevat sig, yrkande lånesummans bestämmande till högst 35 millioner. I afseende å sättet och vilkoren för lånete upptagande föreslår utskottet att fullmäktige i riksgäldskontoret rå lemnas så fria händer som möjligt, men i sina motiver uttalar sig utskottet, på såsom oss synes ganska goda grunder, för önskvärdheten af dels att obligatioserna må sättas både i svenskt och utländskt mynt, dels att lånet må kunna anskallasi Engand. I detta sistnämnda hänseende yitras