upp til höger om korset med två andre uch så snart ni slagit er igenom, sök a drifva karlarne till venster om korset in p den venstra sidovägen. Jag skall emellei tid med de öfriga af mitt folk möta dem som vi snart hafva att vänta derifrån.4 Mannen syntes genast fatta hans mening och i samma ögonblick voro de framkomn till stenkorset. Carl af Monisoreau kastad: en hastig blick nedåt den venstra sidoväge: och såg till sin stora tillfredsställelse, al en stark trupp ryttare, som derifrån nualka des med full fart, emellertid ännu befanr sig på ett godt afståud derifrån. Denna sidoblick hade likväl nära nog ko 2tat honom lifvet, ty då de tre män, som närmast följde efter honom, ryckte upp till höger om stenkorset, fann en af de tiendt liga ryttarne ett lägligt tilltälle att anfalla den unge ädlingen, och riktade mot honom ett väldigt hugg, som träffade i nacken och ofelbart skulle hafva dödat honom på stäl let, så framt hans rustning varit mindre god. Han nedböjdes deraf öfver sadeibommen, men uppresie sig genast åter och besvarade antallet med ett hugg, som kastade ryttaren hufvudstupa från hästen. I samma stund uppnådde de tre män, som han särskilt dertill utsett, den högra sidap at korset. De ryttare, som här voro uppställda, beredde sig att emottaga dessa fi ender, då deras uppmärksamhet 1 detsamma ästades på Gondrin, pagen och mäster Henik jemte en af dennes tjenare, hvilka i tullt treck kommo ridande till höger om vägen. redanför densamma. Detta var nog att förmå lem afstå från all strid med greivens män ch i stället kasta sig ned på sidan af väen, för att möta dem som sökte komma orbi. Grefvens tre män, som härigenom uneo vägen fri på denpa sida, följde den jefallning de erhållit, vände sig emot de vå ryttare som ännu voto qvar till venster m stenkorset och drefvo dem, utan mycset motstånd, öiver deras fallne kamrat ia jå den venstra sidovägen.