Aftonbladet – 8 september 1863, sida 2

till Les petites Loges, så skall du möta dem. BSäg dem att femtio äro nog. Jag behöfver icke flera, och vi få ej lemna någon punkt obevakad. Elter att hafva yttrat delta, framtög ham det papper ban nyss förut erhållit, undan-vek omsorgsfullt några rader nederst på: bladet och sköt det öfver tull Carl af Mont-soreau, som läste: 4 tSchelandre, denne partNgängare, så. svår att komma till rätta med, modig. som ett lejon och slipad som en räf, har blicvit sedd af mig med två sqvadroner på vägen till Hautvilliers. Han hår på något sätt fått underrättelse om mitt framryckande, sannolikt. genom Henrik sjelf. Carl kastade en forskande blick på fremlingen, likasom för alt fråga, hvad detta ha de att betyda; men den. e egnade sin uppmärksamhet endast åt de bakom stående tjenarne och fortior att äta, gjorde några. anmärkningar öfver maten, prisade värdens: goda vin och skämtade gladt och muntert,. som om han icke trodde någon fara finnas till i hela vida verlden. ; (Forts. följer.) Som Historiskt. Restauratören R i G. är ganska närsynt. . Häromdagen hade han )ommit upp. på en hästrygg, men vare sig at; ban ej kunde tygla djuret eller ej såg huru han red, nog af, hästen kom på afvägar och började galoppera på trottoiren i stället för på gatan. En faen hejdade då ryttaren, dervid citerande alins ord: Förblindade värat, Hvart rasar din Pferd?4 — Pikant fråga. En öfverste, som gerna talade om sina förtjenster, sace i ett sällskap: Ni kan icke tro, mitt her;skap, huru mycket jag har att göra! Vid bela regementet finnes icke en enda som hjelner mig. Tag är icke allenast regementschef, utan jag måste äfven vara min egen räkenska,sförare, min egen adjutant, och Gud vete altis — STrumpetare också? frågade en dam, bland sällskapet.