Aftonbladet – 7 september 1863, sida 3

; bland Norrlands bördigaste trakter och tillochmed ; långt nordligare mogna både korn och råg, i hvarföre äfven för landets uppodling denna kanalisering vore af ofantlig vigt. Yrkade på dessa skäl bifall till punkten. Hr Ekman besvarade ätskilliga af de föregående talarnes yttranden, trodde, att han med sina I föregående handlingar bevisat att han aldrig varit någon fiende till den fria konkurrensen. vad talarens sifferuppgifter beträftade, så hade dessa bifvit uppgjorda med hänsigt till hvad driftkostnaden för dylika jernvägar är på andra orter. Den befolkningsnumrer hr Lallerstedt uppgifvit vore på långt när ej tillräcklig för dessa grufvors bearbetande. Talaren var för sin del öfvertygad att aldrig någon industri skulle kunna i Gellivara uppkomma. Trodde sig ega någon erfarenhet atti dylika frågor stödja sig på. Kunde man bevisa honom möjligheten deraf skulle han erna votera långt större summor, ty han vore den förste som så vidt. möjligt vore ville tillgodogöra vårt lands rikedomar. ar r Cygneus framhöll i ett längre skriftligt anförande vigten för orten samt för hela landet af en sådan industris uppkomst i denna trakt. Till de skäl som för öfrigt under diskussionen anför. des tillade talaren sedermera; med anledning af ett fäldt yttrande om Norrlands långa vinter, att det vore dock omkring 4., månader af året som denna kommunikationsled kunde begagnas. Hr Hierta uppläste sin reservation, förklarade. sig vidhålla densamma samt för öfrigt instämma med de af hr Ekman och af hr Berger i dess reservation yttrade åsigter och yrkade derföre att, med afslag å utskottets förslag, sistnämnde reservation måtte bifallas. Hr Wallenberg förklarade sig till hvad som förut såsom skäl för beviljandet af anslaget blifvit yttradt endast vilja tillägga att, äfven Om ej Gellivara funnes, skulle talaren vilja votera för nämnde anslag. Talaren ville nemligen i hvad å honom berodde understödja allt som kunde idraga till Norrlands kultisering. I Norrland hade nemligen Sverge sitt Nordamerika. Ju mer staten gör för detsamma, dess större inkomster får staten deraf. Det helas makt, välmåga och, utveckling stiger med hvarje enskild dels. Hr Kisiner fann. det underligt att man yrkade bifall till hr Betgers reservation; derstädes före. slås dock något som ingen begärt. Hvarken K, I M:t eller ortems invånare ha talat om en dylik jernväg. Äfven talaren påminte om de stora odlingslägenheter som här funnes, om Luleå floddals fruktbarhet, om den fördel, som såväl länet som fäderneslandet skulle ha utaf ifrågavarande företag. Anförde till slut, för att bevisa med hvilket intresse saken i hela Norrland omfrrtas, att talarens kommitenter i Piteå, som häraf kunna ha någon direkt fördel, i breftill talaren uttryckt sin önskan att ständerna härtill måtte bevilja erforderligt anslag; Hr Hedman var helt och hållet af de 8sigter, som innehållas i hr Bergers reservation och som hr Ekman vidare utvecklat, och ville endast tilllägga, att han trodde kanaliseringen bland annat derföre ej kunna blifva af mycken nytta att den i anseende till Norrlands tidiga vinter endast kunde komma att begagnas 3 månader af året. Hr Blanche hade sett huru de stridiga åsigterna mötts mot hvarandra, huru siffermassorna kämat utan att dock kunna bryta hvarandras leder. en hvadan kom detta? Vore då talet om Gelivaras rikedomar endast sagor från barnkam maren? Vore vetenskapens och forskningens re sultater af noll och intet värde? Hade samtli; myndigheter och slutligen K. M:t och statsrådet löpt med limstången? Talaren hade som medlem af konstitutionsutskottet haft tillfälle att se statsrådsprotokollerna i denna fråga. Der funnes tvenne längre och väl skrifna anföranden angående denna sak, det ena för och det andra emot. Talaren hade dock icke sett statsrådet Gripenstedt, söm var författare till det mot Gellivara riktade anförandet, begagna ett enda af de skäl som hr Ekman här anfört. I motsats till hr Ekman fruktade hr statsrådet att denna anläg; ning skulle på platsen föranleda för stor befolkniag och skapa för stor industri, hvarigenom aptiten hos en mäktig granne möjligen kunde alltför mycket retas. Det andra anförandet, författadt af statsrådet Malmsten, vederlade honom emels lertid i talarens tanke fullkomligt. Detvora just den rätta vägen den, på hrilken vi vora stadda, genom att bevilja detta anslag. Äfven Norrland borde få sin del. Odlingen hurså småningom stigit uppåt. Den har hoppat från fjäll till fjäll, från flod till flod, och stode nu vid Luleå elf, hvilken vore den drake som bevarada Gellivaras skatter. Äfven den skulle hon dock besegra. Talaren frågade: När blef väl 800,000 rår en stor summa i borgareståndet?4 Huru kunde detta väl anses såsom för mycket af dem, som voterat tiotals millioner till jernvägarne och som trott på en obegränsad bredd och ett aldrig bottnande djup hs statskassan. Talaren slutade med att tillstyrka bifall. Hr Rydin förklarade sig hafva kommit upp i ståndet med den föresats att rösta mot anslaget, men hade genom diskussionen. blifvit omvän och yrkade nu bifall dertill. Särskildt förklarade talaren att han trodde det vilkoret vara särdelee lämpligt, som föreskref bolaget att tillskjuta sin andel i samma förhållande som statsbidraget lyftes. Hr Sundvallsson hade ej varit så lycklig som hr Rydin, utan måste yrka afslag å punkten. Från detta yrkande afstod talaren emellertid och förenade sig med dem som yrkade bifall till hr Bergers reservation. Och anförde talaren bland an. nat att summan vore tilltagen alltför orimligt högt. Vägoch vattenbyggnadsstyrelsens Pr g, slutade å en långt måttligare summa. Ansk, ör öfrigt att de af hr Ekman anfördsiffrorna tala nog, och förklarade sig helt js i de af denna talare Ult? ade äsigter. Emma Hr Wik ville j Örlänga diskussionen, men : yr? a h fillkännagaf att san med anledning af densamma funne sig ranlåten yrka det ståndet måtte bifalla Vvad utskottet här föreslagit, tillika med uen af frih. Ugglas afgifna reservationen. Vid votering om kontraproposition segrade detta hr Witts yrkande med 27 röster mot 25, som voro för antagande af hr Bergers reservation till kontraproposition, och vid hufvudvotes ringen segrade likaledes detta yrkande med 28 röster mot 25, som voro för enkelt bitall. Ståndet åtskildes kl. 10 e. m. Bondestärdet. Punkterna 5—11 af statsutskottetå utlåtande angående understöd för vägoch vattenbyggnader m. m. biföllos utan någon egentlig diskussion. 12:te punkten om anslag af 58,000 rår till en båtled med slussar, mellan sjöarne Kläggen, Flaten och Kilen i Fryksdals härad godkändes, på yrkande af Nyqvist, med uteslutande af det utaf utskottet föreskrifna vilkoret, i afseende å det beslut som i Norge fattas om vägens fortsättande derstädes. 14:de punkten, som afetyrker väckta motioner om anslag till en väganläggning genom Sumnerbo härad i Kronobergs län, återremitterades på framställning af Jonas Andersson och Rosenberg, med hvilka Heurlin och Medin förenade sig efter att först endast hafva begärt att punkten måtte läggas medl ogillande till handlingarne. då troligen ingenting vid denna riksdag skulle kunna vinnas, oaktadt den ifrågavarande väganläggningen är särdeles af behofvet påkallad. På 16:de punkten yrkades afslag af Bjerkander, Mengel och Hedström och blef ståndets beslut i enlighet härmed. 18:de punkten lades till handlingarne med ogillande. .Si:sta punkten, om dels lån och dels anslag till en kanalanläggning från Hattefura vid Wonern, återremitterades i den syftning som friherre Ugglas reservation föreslår i fråga om sjelfva lånevilkoren, 4