Aftonbladet – 7 september 1863, sida 2

som räckte flera dagar, genom Bourges och Chalons, till dess de anlände till Frankrikes nordöstra gräns. Intet hinder hade mött dem under vägen, och innan de närmade sig till Lothringen, hade spåren efter de krigsoroligheter, som hemsökte landet, ännu verit jemförelsevis ringa. Handeln låg nä stan alldeles nere, det är sannt, men åkerbruket sköttes temligen obebindradt; och i de nejder, der stridea ännu icke väret oått fram, såg mean strax vid vårens början landtmännen i verksamhet ute på sina fält. I grannskapet af Chalons började emellertid landet utt antaga ett olika utseende; åkraroe lågo ouppodiade, alla städer och slott bevakades med ängslig sorgfällighet, inga höga sädesstacksr syntes utanför gårdarne, ingen boskap bölade på betesmarken. vingårdarne voro sköflade, träden nedhuggna och begagnade till bränsle; och om man såg en bonde, var det med smygande steg han gick fram, ängsligt lyssvande efter hvarje ljud af hästtraf. Hvsr som helst en resande stannade för alt eiterlråga orsaken till allt detta elände, erhöls alltid det svar. att antingen kungliga ryttare eller ock en trupp af tyska iandsknoektar hade der farit fram med eld och svärd; och fastän det i den sköflade trakten fanns en och annan, som af uppriktigaste hjerta nedkallade himlens förbannelse öfver begge de furstliga husea Guise och La Mark, med lika hat cch afsky iör bida de stridande partierna, syntes det likväl, att Guisernes ridderliga anda, många hjeltebragder och nedlåtande tillgänglighet hade tillvunnit den mera sympati bland folket, än de protestantiske prinsarae af Sedan, som hade fört en här af treitiotusen främlinger in i bjertat af sitt eget land. Carl af Montsoreau förnam dessa omständigheter, allt efter som han for fram i landet, och blef på hvarje värdshus, der han tog in, varnad att icke obetänksamt färdas längre på en väg, der han otelbart förr eller gednare skulle råka ut för något af de kring