PAR nnttnnartnnntnnnnn nanna arne nte mera, sade han detta i en ton, som fullkomligt öfvertygade Carl af Montsoreau om hang uppriktighet, åtminstone i det ögonblicket. Ignati hoppade i sadeln med raskhet och behag; och den bästa ryttare vid franska nofvet skulle icke hafva kunnat föra sin häst mera ledigt och kraftfullt. För öfrigt hade hela hans person undergått en fullständig förvandling, sedan den föregående dsgen; och det syntes som om endast träldomen och det förnedrande köp, hvarigenom han varit bunden, förut hindrat honom att utveckla alla sina utmärkta själsoch kroppsförmögenheter. Det var nu en liflighet, en eld i hans blick, en säkerhet, en otvungenhet i hans rörelser, eom bevisade att medvetandet om friheten hade skänkt honom nya krefier. Vägen, sim de hade att färdas, gick igenom en backig nejd emellan Limoges och Tulle. Stora skogar, sjöar, klippor och strömmar kunde ses på begsve sidor, omvexlande med saftiga gröna ängar och bördiga åkerält. Här och der syntes äfven en koja, omgifsen af sin lilla trädgård, här och der n smedja eller en adlig borg, hvars glittande väderflöjel framskymtade öfver trädopparne. Anblicken af det hela var lugn och fredlig, likasom äfven ställningen tör illfället i denna del af landet, som, ehuru äl lämpande, sig till ett envist försvar, likväl icke hade iaom sitt område någon ort af ådan betydenhet, att ettdera af de stridande vartierna ville onödigtvis uppoffra tid och olk på dess eröfring och besättande. Grefven f Logåres och hans sällskap passerade äfen utan något slags äfventyr genom denna rakt och anlände om aftonen till sitt natt;varter i en liten stad med det skämtsamna namnet S:t Germain des belles filles. (Forts. följer.)