— I ett bref från Köpenhamn till SnällPosten läses: Man kan säga, att nu för första gången sedan kriget 1818—50 har den allmänna beväringsskyldigheten här blifvit verkligen allmän. Massan af dem, som velat slippa itrån medelst nummerbytning, är nu med; der finnes ett icke ringa antal studenter, kandidater, artister, kontorister 0. 8. V., hvilka ala måste genomgå alla handgrepp och öfningar. Sålunda har jemnlikheten blifvit en verklighet. Detta element bringar någonting ovanligt in i det militära lifvet; fritimmarnes tidsfördrif blifva så att säga mera estetiska; der hållas symposier, med tal och sånger, spelas komedi, arrangeras allehanda muntra upptäg, och dessuto a hälla dessa rekryter den del af lägret, der de dväljas, mera prydlig; skandinaviska flaggor beteckna det och dessinvånares anda. Men tillika åstadkommer detta intellektuella element bland soldaterna en viss förändring i de vanliga militära förhållandena. När tjenstetimmen är tillända, gär studenten eller art sten, som nu är simpel soldat, arm i arm med sin vän och bror, löjtnanten eller kaptenen. Äfven i sjelfva tjensten har mycket fått en annan prägel. officerarnes sätt att bemöta gemene man har blifvit humanare, och tjensten lidericke för det — derom kan en hvar lätt öfvertyga sig som är närvarande vid öfningarne, och ett godt angenämt intryck medför enhvar af de mänga, som dagligen promenerar ut för att se sina vänner exercera eller blott för att se bättre mans barn i soldattröjan göra fälttjenst i lägret ute på Felleden.4 —R