sina förföljares våld, blef för den unge gref ven ctt föremål, hvarmed han kunde ange nämt sysselsätta sig, fom afledde hans tan kar från den dystra väg, på hvilken de inkommit, och medförde en lindring i hans sorg, visserligen endast flyktig och ovaraktig, men i alla fall efterlängtarsvärd. Gossen stod vid hans eida, under det alt han frukosterade, och såg så glad ut, att Carl af Montsoreau äfven måste glädja sig åt att hafva kunnat göra en menniska lycklig, ehuru han hade no verldserfarevhet för att inse, det han för sina ott hundra femtio kronor icke kunnat förvärfva sig en skatt af sådana utmärkta egenskaper, gom blott en vårdad uppfostran kan framkalla hos lyckliga naturanlag. Han hade helt och hållet öfverlemnat gossen åt Gondrins omsorger och anbeullt den eluge jägaren att noga vaka öfver hans upp förande och sedermera repportera allt hved ban kunde iakttega. Den noge ingen var sjelf för mycket upptagen ef fina mörka tanker, för att kunna tiliräckligt sysselsätta sig med gossen; och vär denne var hos ho. nom, nöjde ban eig med att läta honom redogöra för sitt förflutna lif, eller visa prof på de små talanger han egde. På fråga om han kunde rida, svarade zossen leende, att medan ban följt med talienarne, större delen af deras resa sket il höst, ända till dess de, i följd af något Grenoble begånget knep, blifvit tvungna utt fly från denna stad i sådan hast ett de cke fålt tillfälle medtaga sina hästar. Inköpet af en klippace åt gossen och af ya kläder, som hättre kunde anstå en adig page, än den löjliga marktskrejerkostym ran medhatt från sin förra patron, hade upp agit en god del af morgonen; och när C: r! w Montsoreau var i ordning attfortsätta sin