Carl af Montsoreau kastade på henne en sträng vlick och vände sig derefter åter till gossen, hvars ögon stodo fulla af tårar. Den summa, som fordrades, var i sjelfva verket ganska ansenlig, då hvarje krona den tiden gällde sextio sous och sjelfva myntet, i förhållande till varuvärdet, stod minst fem gånger så högt Bom nu; men den unge ädlingen var icke van att köpslaga om menbiskor, den afskyvärdaste och ohyggligaste art ar mammonsdyrkan, utan ansåg penningen för en småsak, i jemnförelse med gossens befrielse ifrån de uslingar, i hvilkas såld han råkat falla. Jeg bitalar hvad ni begär, sade han. Gondrin, bed Martin lemna mig den stora läderpungen; ni skall få hela summan genact Italienarens första känsla var glädje ölver att hafva så lätt lurat den unge franske ädlingen, den andra var en hos folk af hans slag ganska naturlig ånger deröfver, att han icke fordrat en vida högre köpeskilling, Peon e uppräknades till bonom och Carl af Montsoreau emottog gossen, som skyndade alt inpacka några klädespersedlsr och andra småsaker, hvilka han sede vara sin egendom. Gossen tillhör nu er, nådig herre, eade italienaren, med en sidoblick på den åter i tillslntoa läderpungen; fmen ni är väl så god och ger mig ännu några kronor för hi ns utstyrsel? Jag skall säga, hvad jag vill gifva ert, svarade Carl af Montsoreau. tDerest ni och ert gällskap icke packar er härifrån, så fort som edra ben förmå bära er, så skall jag låta mitt folk med sina ridkupor jaga er; en hel mil på väg. Karlen förde handen med en hotande blick till det förgyllda fästet af sin dolk; men