Aftonbladet – 3 september 1863, sida 3

lid jag var er lärare. Ni skulle med ellj fit, ihärdighet och kraft arbeta på att öf-. vervinna en böjelse, som kan blifva tå olycks-, bripgande till sina följder. i Hvad säger ni?4 ropade Carl af Montsoreau. Jag skulle se den qvinna, jag älskar, blifva min broders brud! Hon skulle tvingas att, emot sin egen böjelse, välja honom framför mig! Hvarlöre skall just jag göra offret; då all rätt är på min sida, och ingen på-hans? Hvarföre vänder ni er med sådana uppmaningar just till mig och icke till honom? tFör det första bör jag säga er4, sade abben, Satt det, som ni mest synes frukta och som äfven vore nästen för mycket att fordra af er, hvarken kan eiler bör inträffa. Maria of Clairvaut skall aldrig blifva er broders brud. Hon har ingen böjelse för honom, han snarsre missbagar benne, det är uppenbart; och då kan ni väl icke tro att hon skulle vilja taga honom till äkta. Såleces förfaller denna invändning. Er andra fråga var, hvarföre jag hellre ville lägga denna svåra börda på er, än på honom, hvarföre jag med en sådan uppmaning vände mig till er och icke till honom. Derpå blir mitt svar: emedan jag tror att föreställningar skola kunna verka på er, då de deremot blifva fruktlösa hos honom. Jag har redan sagt er, att hans passion bragt honom till galenskop. Han är till sin natur mera våldsem, mindre ädelmodig än mi, Cerl; och ni kan tro mig, jag har icke sparat mina bemödanden att hos honom uppväcka bättre känslor — allt förgäfves. Om ni fortfar uti ert beslut, om ni ej vill uppbjuda allt för att besegra er böjelse, eå har vi att emotse en strid på lif och död med er broder. Endast öfver hans lik går vägen till det mål ni eftersträfvar; och tungt skall en sådan blodskuld hvila på ert hufvud, ty ni är mera klandervärd än han. Ni handjar med förnuft och beräkning, då han deremot icke längre är vid sina sinnens bruk. YtHerlisare är. .—