Aftonbladet – 3 september 1863, sida 3

ler och hållning uttryckt er beundran, er illgifvenbet för hennes person, och deraf ror ni att hon skulle erhållit all erforderlig ipplysning, då hon kanske ännu icke det ingaste kan föreställa sig att ni för henne sänner annat än vänekep och välvilja. Ni måste besinna att en ren och finkänslig vinna icke gerna vill antaga att en man byser kärlek till henne, innan han genom en tydlig och testämd. förkläriog betager henne allt tvifvel i sådant afseende. Så framt ni således icke sagt fröken af Clairvaut att ni älskar henne och söker vinna hennes hand, så vet niicke om cenna oskyldiga och blygsamma unga flicka kan bedöma edra känslor, än mindre om de äro af henne besvarade. Jag skall snart få veta det4, sade Carl ef Montsoreau, och om jag har bedregit mig i milt hopp, så skall jag icke tveka att oöra min broder det offer ni begär. Jag skall resa bort ifrån Mon:soreau, så att jag icke längre står honom i vägen; oaktadt ni sjelf medgifverX, tillade ban med någon bitterhet, att min uppoffring sannolikt föga skall bidraga till bans lycka.4 sJag tror, yttrade abben, Satt det ni gör, skall verksamt befrämja begges er sällhet; ty framförallt är det af vigt att förekomma denna bedröfliga brodertvist. Kanske skall ni derigenom både lättare och bättre hinna det mål ni eftersträfvar. Det motstånd er broder får erfara, bör komma från henne och icke från er. Han skall tröttna vid sina fruktlösa bermödanden att vinna henne; hanekall besegra en passion, som icke röner näson framgång; och då kunna ert ädelmod, er sjelfförsakelse icke undgå att göra iutryck på hans hjerta, då skall hen slutligen utan missnöje se eder förening med en make, som icke kunnat blifva hans. Således, då ni gör denna uppoflrivg, gör ni i sjelfva verket ingen, och då ni afstår från edert mål, är pi endast så mycket säkrare att kunna nå det. CNej, ebbå4, svarade den unge ädlingen,