Aftonbladet – 3 september 1863, sida 3

Här afbröts han af Cerl, som häftigt inföll: Då behöfde äfven jag endast bli vansionig, för att få rätt. Abbte, edra slutsatser äro falska; jeg underkänner visst icke edra bevekelsegrunder, men de skäl ni åberopar, duga icke. — — Låt mig tala till slut. I fall det endast vore fråga om mig sjelf, om min egen sällhet, så ekulle jag, ja jeg tror att jag skulle kunna uppoffra mig Jör min broder, i fall jeg derigenom kunde göra honom lycklig. Men ni medgifver ju sjelf, att han sannolikt icke skulle vinna-nägot derpå; och vidare bör det tagas i betraktande, att äfven en tredje person finnes, hvars öde jå samma gång måste afgöras. Omständigheter bafva förefaliit emellan fröken af Clairvaut och mig, hvarigenom hon kommit till köpnedom om min böjelse för benne, och som gifva mig anledning hoppas att den är al henne besvarad. Och om så är, har jag icke rättighet att nu drega mig tillbaka och skall icke heller göra det, för hvad orsak det vara må. Om jag älskade henne, uten att vara älekad sf henne till baka, ekulle jag på allt rätt bekämpa niin kärlek, ty att öfverviona den, vore mig omöj:ligt; men om hon älskar nig, så skall jag icke uppoffra hennes sällhet för någon man på jorden, icke ens för min broder. Abben svarade, efter en stunds besinning: Carl, edra förhoppningar bedraga er. Frö: ken af Clairvaut må vara er bevågen, må gerna emottega er hyllning; men tro migt. tillade han, och ett knappt märkligt, lömskt leende sväfvade öfver hans läppar, tro mig. deraf följer icke, alt ni bereder hennes olycka genom att afstå från er kärlek. Jag säger detta icke utan goda skäl; ty för icke ner än två dagar sedan anförtrodde mig bero nessan af Saulny, attfröken af Clairvaut hade fast beslutat sig att ingå i kloster. Det ä) ganska naturligt att ni, som bär lidelsen: glöd i ert eget bröst, lätt skulle vara benäger att äfven tro dess tillvaro bemärkt af henne. Förmodligen har ni till henne yttrat ömmt och kärlskstulla ord. kanske äfven i åtbör