Aftonbladet – 3 september 1863, sida 2

nm nn fänga drömmerier, och drifva den satsen, att fantasiens bilder blifva sällan, om någonsin till verklighet. Nej, långt ifrån det, svarade abben. De drömbilder, som sysselsätta ett på en gång känsligt, upplyst och fast sinne, sådant som edert, Carl, blifva tvertom ganska ofta förverkligade, emedan de icke uppkomma utan någon rimlig anledning. Nej, vänta, jag vill sluta min föreläsning, .och önskar få tillägga, att äfven förhoppningar, som äro väl grundade och följaktligen ofta kunna till alla delar uppfylla:, just derigenom ej sällan bringa öfver oss det gränslö saste elände, ehuru glada och lyckliga de än må se ut. Vid realiserandet af våra drömmar, inmänger sig nämligen så mycket annat, hvarom vi aldrig kunnat drömma, men som, likt trollkarlens spö, förvandlar guldet till slagg, den ljufva drycken till galla och maten till gift. Se på denna aflägsna höjd, spetsen af Geran, huru blå, mjuk, jemn och angenäm den ser ut, och likväl veta vi, att de emå skarpa stenar, af hvilka den är öfverhöljd, skulle upprista fötterna på hvar och en som försökte att klättra dit upp. Detta på afstånd mjuka och jemna berg är, såsom ett lifligt sinnes drömbilder, och den hårda, steniga, ofarbara vägen dit upp är deras förverkligande. Jag ville fråga hvar och en, som ölverlemnar sig åt sina drömmar: Har ni ejort er en klar föreställning om alla de olyckor, sorger och plågor, som kunna komma att åtfölja uppfyllandet af edra önskningar? Och jag framställer nu denna fråga till er, min gode Carl. Jag skulle tro det vara alldeles omöjligt för någon att gifva ett bestämdt svar på en sådän fråga, menade Carl af Montsoreau. Det menskliga vetandets ofullkomlighet hindrar oss att kunna på förband beräkna alla följder at hvad vi företaga. Godt och ondt måste nödvändigt följas åt här i verlden; och allt hvad vi kunna göra är, att med un öfverväga och söka att på bästa gätt