HENRIK AF GUISE ELLER RIKSDAGEN I BLOIS) AF G. P. R. JAMES, Öfversättning. Hon var, ehuru sluten och allvarsam, dock icke frånstötande, något, hvartill hon omöjligea kund23 förmå sig; men hvad hon framiör allt fraktade var alt blifva lemnad ensam med den unge markisen, ochså snart hon såg baronessan af Saulny göra min at att lemna rummet, steg hon ögonblickligen upp, fattade denna sin anförvandts arm och eade: tKom, bäste vän, jag önskar få tala några ord med er, och derefter behöfver jag gå till hvila ett par timmar, ty jag känner mig mycket trött.4 Baronessan följde henne till hennes rum, och den unge markisen af Montsoreau fann sig helt oförmodadt lemnad allena, stående midt i salen, häpen och flat; och då han några timmar efteråt lät sända upp till fröken af Clairvaut, för att fråga om hon icke ville gå ut för att se på vildbråd, som blifvit fångadt i nät, gefs genom en af hennes tjenarionor det besked, att fröken, som känt. sig illamående, gått till sängs och nyss insomnat. Öfver detta svar tycktes han blifva högligen uppbragt, lät sadla en häst och red bort med ursicnig fart. Han hade varit borta ungefär halfannan timme, då Maria af Clairvaut, i sällskap med baronessan af Saulny, inträdde i det rum, som vi redan beskrifvit under namn af damernas salong, der hon sorglöst egnade sig åt de särskilda sysselsättningar, som då brukade upptaga damernas tid. För en li ten stund Ne man henne med nålen arbeta på ett konstrikt broderi, derefter fattade hon SCA. B. nr 180—193 och 197—200.