Aftonbladet – 1 september 1863, sida 3

UTRINDS. TYSKLAND. I Mainz hålles en tysk juristdag, bland hvars 780 medlemmar återfinnas namnen på Tysklands förnämste rättslärde. Bland resolutioner, som denwa församlivg antagit, är äfven följande, som her politisk betydelse och närmast föranledts af tillståndet i Preussen,der den Bismarckska regeringens grundlagsstridiga förordningar bragt domaremak: ten i ett svårt dilemma: 1) domaren har i gifna fall att afgöra, om lagar och förordningar tillkommit på författningsenligt sätt; 2) domaren har att tillämpa en lag blott då dess innehåll erhållit de grundlagsenliga ständernas bifall; 3) det är högst önskvärdt, att när detta bifall är tvifvelaktigt, en oberoende kassationsdomstol må på endera partens eller på statsmyndigheternas andragande pröfva och afgöra lagens författningsenlighet. Furstarne i Frankfurt fortsätta med ifver sina rådplägningar, vid sidan af hvilka ministerkonferenser ega rum. Österrikiska kejsaren, som bestrider ordförandeposten, gör detta med en säkerhet, värdighet och intelligens, som man svårligen skulle hafva tilltrott honom. Så föga positivt som man ännu erfarit om förhandlingarne, låter dock partiställningen i stort någorlunda skizzera sig. Bland de mäktigare förbundsfurstarne är kejsaren företrädesvis den som i alla frågor förordar den liberalare uppfattningen, och detta med stor värma och omisskänlig inre öfvertygelse; han undviker dessutom . sorgfälligt allt hvaref Preussen skulle kunna taga anstöt. Konservativast uppträda mellanstaterna. Af de öfriga är det isynnerhet Koburg, Breunschweig och Oldenburg, som understödja de österrikiska förslagen såsom grundvalen för en författning, hvilken å ena sidan bör kunna antagas af Preussen, å andra sidan af sjelfva tyska folket, emedan den låter utveckla sig i liberal riktning. Den hannoveranska kyrkliga för synoden, till hvilken valen pu äro i det närmaste aftslutade, kommer att erbjuda ett egendomligt skådespel, som borde öppna det reaktionära luterska presterskapets ögon för det ofantliga svalg, som gapar mellan deras or-: todoxi och den i församlingen lefvande re ligiösa uppfattningen. Med undantag af presterskapet i kretsen Osnabrick, som valt den frisinnade superintendenten Durlasch till sin representant, har klereciet valt idel hyper-ortodoxe fanatidi, medan universitetet och församlingarne valt idel anhängare af kyrkooch läroreformen. Dessa partier, af