Aftonbladet – 28 augusti 1863, sida 2

tare eriprade sig icke att mörkrets barn äro redan från sin födelse begåfvade med mera slughet än ljusets barn, och förstod icke att abben al Boisguerin var nog beräknande att finna sin egen fördel uti att på det bästa och omsorgfullaste sätt fullgöra det uppdrag han at de begge ädlingarnes fader emottagit. Större de:en af dagen förflöt likt de föregående, endast med den åtskilnad, att merkisen, understödd af abben, lyckades öfvertala Maria af Clairyaut att företaga en kort vandring utom slottets vallar, försäkrande henne att hans broder hade ränsat trakten och att hans underhafvande rundt omkring fått befallning att genast till elottet inberälta, om någon fara botade, få att de alltid hade tillräckligt eod tid att återvända, om så erlordrades. Markisen och abben beledsagade henne, en på hvar sida, och hade derjemte mediagil en eå stark eskort, att bon sjelf ansåg sig i fullkomlig säkerhet. Emellertid syntes promenaden icke blifva så angeväm som man borde kunnat förutsätta. Den unge markisen sjelf, för alt säga sanningen, fann icke deruti det nöje som han hade väntat siv. För första gången i haus bf kanhända väckte abbens sällskap och samtal hos konom misenöje och otålighet. Han förblef ock för detmesta tyst och sluten, till dess efter en stunds förlopp abben tycktes märka hans trumpen) het och gissa orsaken dertilly i det han, med ett af de för honom egna listiga leenden slöt sig till baronessen at Sauiny och lemnade Gaspard full frihet att obehindradt och utan vittnea underhålla samtalet med sin intagande gäst. Den unge ädlingens goda lynne hade emellertid hdit för mycket sibräck, att han icke skulle behöfva någon tid för att fullkomligt återvinna det; men just som detta skedde och samtalet emellan konom och Maria af Clairvant började ett erhålla mera lif och värma, såg man hans broder Carl hastigt närma sig I spelsen för sina raska ryttare, med ett herrligt uttryck af behag,