Aftonbladet – 27 augusti 1863, sida 3

ska stater upplattat denna angelägenhet. Vu de j flesta af Europas hufvudstäder finnas universiteter, men utanför dessa och oberoende af dem stå I vanligen andra institutioner utan fakultetstvång och friade från examina eller pröfningar, der vetenskaperna framställas under form af mer eller mindre populära föredrag för en större allmänhet. För att undvika vidlyftighet, må jag endast fästa mig vid London och Paris. Uti Englands hufvudstad blomstrar sedan år 1800 The Royal Institution of Great Britain for the promotion, diffusion and extension of science and useful I knowledge och uti Frankrikes College de France, med anor öfver 300 är gamla. Båda dessa institutioner hafva det gemensamt, att de meddela offentlig fri undervisning åt hvem som deraf vill blifva delaktig. utan att behöfva taga någon kännedom om de besökandes insigter, hvarken då de komma eller då de gå; men de äro olika deruti att lärareplatserna vid den engelska institutionen ej äro fasta, utan lärarne utses för tillfället bland de främste bland Storbritanniens lärde; vid den fransyska åter äro lärareplatserna fasta och dessa till ett antal af ej mindre än 30. Den förra anordningen har utan tvifvel stora företräden framför den sednare. Båda dessa institutioner anses hvarisitt land vara af den allra största betydelse ej endast för hufvudstadens utan för hela landets kultur. Huru högt allmänheten uppskattar deras värde inses lätt deraf, att oaktadt lärosalarne lemna utrymme för 2 å 3000 åhörare, är alltid tilloppet större än utrymmet medgifver. Öfverflödigt torde vara att anföra flera exempel; allt nog, uti de flesta af Europas hufvudstäder, äfven uti dem, der universiteter finnas. äro institutioner, antingen på allmän bekostnad eller på mera enskild, upprättade i ändamål att bereda befolkningen tillfälle till erhållande af en allmännare bildning och allestädes har erfarenheten ådagalagt att befolkningen med begärlighet söker denna bildning och att denna bildning inverkar mäktigt ej endast på hutvudstadens utan på hela landets kultur. Hvad som ansetts nödvändigt och hvad som inverkat välgörande i andra länder måste väl ock vara tillämpligt och således anses böra vara nödvärdigt och böra inverka välgörande äfven i vårt land, hvadan i till följd af det jag nu anfört, drister högt uttala den öfvertygelse, att tid nu är inne att vi tillegna oss utlandets erfarenhet och söka bereda vår hufvudstads befolkning fria tillfällen att erhålla högre upplysning uti vetenskapliga ämnen, att dymedelst i hela fäderneslandets intresse förädla hufvudstadens bildning och åstadkomma ett samband mellan vetenskap och det allmänna lifvet. Om ock ej alla tecken svika, hoppas jag att rikete ständers öfvertygelse uti detta hänseende nu så mognat, att ett afslag ej kommer i fråga; åtminstone är jag fast öfvertygad om att ridderskapet och adel. som hitintills aldrig vägrat anslag för sådana ändamål, som befordra rikets sanna intressen och sanna heder, ej i denna fråga vägrar sitt bifall. Jag är visserligen ej så sanguinisk uti mina förhoppningar att jag tror att nu anförda sätt att motverka hufvudstadslifvets mmdre goda sida och de från detsamma utgående exemplens mindre goda inflytelse på hela landet, skulle ensamt för sig vara tillräckligt för målets vinnande; nej, men jag anser att hvad jag nu förordar utgör det första steget för att närma sig målet, och just detta första steg är det viktigaste och det nödvändigaste. den, torde någon invända, om rikets ständer bevilja anslag för föreläsningars hållande i hufvudstaden, finnas hos oss förmågor, lämpliga att som sig bör upprätthålla dessa föreläsningar? Ja, dessa förmågor finnas; Stockholm sjelf hyser ett ej ringa antal vetenskapsmän uti åtskilliga riktningar, och om planen för den Londonska institutionen följes, hvilket jag anser som det önskvärdaste, skulle väl universitetens äfvensom öfrige högre lärovarks krafter kunna vara att, åtminstone tidtals, med säkerhet påräkna. Ännu en invändning anser jag mig förbunden att vidröra; man har nemligen yttrat att en institution för föreläsningars hållande i hufvudstaden skulle utgöra en våda för universitetets i Upsala bestånd, emedan en dylik institution småningom kunde utvidgas och blifva en kärna för ett universitet i hofvudstaden, hvarigenom universitetet i Upsala antingen skulle komma i fara att blifva flyttadt elter ock styckadt. Jag har en gång förut på detta rom -yttrat att jag, i hvad på mig möjligen kunde ankomma, aldrig skulle tillstyrka hvarken en flyttning af universitetet i Upsala eller en styckning af detsamma; det bör qvarblifva der det står helt och odeladt. Mina skäl för denna åsigt höra ej hit att nu anföra. Om jag derför kunde inse att offentliga, vetenskapliga föreläsningar i hufvudstaden skulle på ett eller annat vis menligt inverka på universitetet i Upsala, skullejag ej kunna vilja verka för dylika; men jag inser ej någon fara hvarken för en nutid elier för en framtid. Riktningen af en fri institutions föreläsningar är så vida skild från riktningen af universitetets föreläsningar, att de med hvarandra hafva föga gemensamt. Åhörarens ställning är så helt och hället olika, att endast utaf den framstår olikheten uti föreläsarens ställning. Universitetsföreläsaren har ti!l åhörare examenstagare, för hvilka han sålunda i viss mån måste föreläsa s. k. examenskurser, d. v. s. han är tvungen att ioskränka hela vetenskapen inom vissa för examenstagaren nödvändiga gränser; föreläsaren åter vid den fria institntionen har fria åhörare, som alla blott hafva ett mål, nemiigen att erhålla upplysning uti eh viss riktning; han behöfver derför ej fraraställa någon vetenskap i sin helhet, utan väljer sådana större eller mindre delar deraf, hvilka för tillfället hafva största intresse, vare sig inom vetenskapligheten eller inom det allmänna lifvet. Uti den fria institutionens id ligger begreppet af fullständig befrielse från alla pröfningar och examina, äfvensom ock att vetenskapen skall framställas under en mera populär form, än som vid universitetet är nödigt. Med hänsyn till. denna olika riktning i verksamhet, inser jag ej huru dessa institutioner kunna på något vis motverka hvarandra; tvärtom bör den ena anses som ett komplement till den andra, således biträda hvarandra. Erfarenheten har ock ej, så vidt mig är bekant, i någon af de hufvudstäder, der dessa fria institutioner stå jemte universiteten, ådagalagt att de inverkat menligt på hvarandra, aliraminst har detta varit fallet i London eller Paris; så mycket mindre böra de kunna vara menliga för hvarandra i vårt land, der hufvudstaden och universitets staden äro på flera mils afstånd från hvarandra. Jag anser, till följd häraf, att det anförda inkastet mot föreläsningar i hufvudstaden ej förtjenar något afseende. På grund af hvad jag nu anfört om nyttan och nödvändigheten af en institution i hufvudstaden för föreläsningars hållande, får jag anhålla om proposition på afslag å statsutskottets betänkande och bifall till den betänkandet vidfogade reservationen af grefve Cronstedt m. fl., tt nemligen rikets ständer måtte, på det sätt hr Lemchens ifrågavarande motion åsyftar, bifalla, fatt ett belopp af10,000 rdranvisas att underinstunlande statsregleringsperiod årligen från riksgäldskontoret utgå, att, enligt K. M:ts disposition, invändas för bekostande i hufvudstaden af offentliga vetenskapliga föredrag i sådana ämnen, om företrädesvis tillhöra allmän bildning. mn LO — RR ANA Ft br BR Oe RA PN OFAR AO FA KS KN AE jr fär KS frn fet FR Jr Fr FR sera z 2 : d Rältegångsech Polissaker. js r Polisundersökning hölls i dag för utrönandek f anledningen till eldsvådans uppkomst i förb sår natt vid skarprättarebostället utanför Skans-59 ul. Någon säker upplysning derom vanns ej, Y nen hustru Johansson Berättade, att då hon utd om, hade det brunnit i ena hörnet af uthuslän d an. och nedznför hade hon abserverat en hon Sl