Aftonbladet – 22 augusti 1863, sida 2

hygglig prest, vida att föredraga framför en brant och ojemn landsväg i mörker och fult väder, en skakande vagn, ett uselt värdshus och det fruktansvärda sammanträffandet med horder af gudlöse äfventyrare. Nu, min dyra MariaX, utbrast baronessan, Snu ser ni, att allt hvad jag redan sagt blir fulleligen bekräftadt af en auktoritet, efter hvicken ni kanske litet mera vill rälta er. Denne vördige fader har endast upprepat mina egna ord; och om ni ännu envisas alt vilja fara, så nedkallar ni himlens straff öfver ert hufvud. eMin enda fruktan4, sade den unga damen, är att hertigen skulle kunna ogilla mi:t qvarblifvande här. Men då alla andras mening är emot mig, måste jag väl uppoifva planen att afresa. Var icke det minsta bekymrad för her tigens skull, inföll abben; ban skall erhälla fullständig underrättelse om eder enrägna önskan att utan dröjsmål antvarda er i de navarresiska 1yttarnes händer, och stt ni emot er egen vilja har blifvit öfveralad, eller snarare tvungen att stanna inom let goda slottet Montsoreaus skyddande murar. Om saken så förhåller sig, så har jag ntet annet vals, fortfor den unga damen. Jag ber blott, att mean ej förlorar någon d att afsända de nödiga budskapen, på det ag ej må hafva att förebrå mig något ängre uppskof än sjelfva nödvändigheten örorsakat. Abbån och hens begge unga vänner försäkrede henne, att all möjlig skyndsamhet skulle iekttagas; och det blef nu öfverenskommet, i enlighet med allas önskan, utom ennes egen, ait fröken af Clairvaut och nennes sällskap skbulle tillbringa några dasar på slottet Montsoreau, hvarunder henes begge unga värdar, som inträdde uti ett för dem nytt, eburu alldeles icke oansenämt förhållande, täflade med hvarandra ut bereda henne alla möjliga beqvämligeter och komma tiden att förflyta så ange