Aftonbladet – 22 augusti 1863, sida 2

tills varit i beröring, och detta medvetande skänkte mera säkerhet, större värdighet åt det behag naturen hade förlänat dem begge i rikt mått. Maria af Clairvaut öfvervägde detta allt med sig sjelf, vädjande till sitt eget goda, oförvillade omdöme, så långt som hon ansåg sig kunna opartiskt och passionfritt pröfva förhållandet. Den i det menskliga hjertats hemligheter invigde läsaren skall kanske vara benägen att fråga, huruvida hon icke redan inom sig kände något, som antydde ett litet tycke för den ena eller den andra af de begge bröderna, och om det icke var just detta som framkallade hela hennes öfverläggniog. Allt hvad vi kunna svara är, att hon åtminstone icke tredde det sjelf; men då hon deremot insäg huru an xeläget det var för henne alt i den ovaniga ställning, hvaruti hon befann sig, bibehålla sin värdighet icke blott inför sig sjelf. atan älven inför dem eom omgålvo henne och inför sin onkel, så begagnade hon försa lägliga tillfälle att i enslighet med sig sjelf komma öfverens hurn hon bäst skulle kunna lämpa sitt uppförande efter förnuftets öreskrifter. Hon tog ett fast beslut, hvars beskaflenhet likväl i sig sjelf innebar ett be. vis på den syepghet som ioa icke ville tilltå för sig sjelf, Hon föresatte sig nemligen först och främst att aldrig under något förhållande förråda sig i fall hon skulle blifva förälskad i vare sig den äldre eller den yngre al de begge bröderna, cech dernäst att på allt sätt, dock utan falskhei eller oartighet, söka förekomma och hindra att någondera af dem skulle örälska sig i henne. Dessa hennes föresat ser hade till följd, att hon icke vidare kunde vara så fri och otvunger sem förut i sitt imgäpge med de unga männen, och att hon cke heller i deras sällskap ville tillbringa ängre tid på dagen än som höfligheten forIrade och oundgängligt var. Hon undvek lerigenom att emot dem nödgas spela en oll, som icke kunde förenas med hepnes