Aftonbladet – 22 augusti 1863, sida 2

— Med året 1823, då Sverges unga kronprinsessa ankom till sitt nya fäderneslands hufvadstad, blef Josefinadagen för Stockholms invånare en dag offentliga festligheter och nöjen. Under Carl Johans regering var det unga hofvets sommarresidens, det praktfulla Drotiningholm, på denna dag målet för Stockholmarnes utfärder och hoffesterna målet för deras blickar. Scenen för dessa folkfester har efterhand förändrats. Drottningholm har fått gifva plats åt Djurgården, och de som funnit denna för aflägsen ha strömmat tillsammans i Humlegården, på Mosebacke, på Strömparterren ochi Berzelii park. Det är platser zom hvardera hafva sin skönhet, sina behag; och å der alla hafva sedan länge välvilliga och intresserade arrangörer vetat att bereda de besökande någon förströelse. Gårdagen lofvade på middagen icke att gifva tillfälle att fira den fyrationde Josefinadagen. Regnet föll i skurar och Thor gaf en salut, väldigare än Skeppsholmens kanoner. Men mot aftonen klarnade himlen; luften, fastän något fuktig, blef ljum; stjernorna tindrade ned öfver gasiyktorna; ingen fläkt störde harmonien i naturen eller harmonierna från musikkårerna. Och mångtusende strömmade ut att njuta af hvad som bjöds dem. Vi göra en rond i detta rörliga folkhvimmel och börja med Humlegården, hvarest efter vanan gardister, artillerister, norska skarpskyttar, män af tygstaten och i allmänhet fäderneslandets försvarare voro talrikt representerade, fredligt framtågande arm i arm med sina bekanta af det täcka könet och erinrande om skaldens ord: det tappra är det sköna värdt?. De nöjen, som derstädes erbjödos, voro alt åka i karusell och se lyckans stjerna?. Entrån var mycket billig, 3 skilling personen. För detta pris fick man dock hvarken åka i karusellen eller se stjernan?. Derföre betalides särskildt. Ekläreringen var icke särdeles lysande, om man undantager två mångelskestånd nedanför karusellen, hvilka voro prydda med en mängd kulörta lampor och transparanger med namnet Josefina. För öfrigt företedde taflan mycken rörlighet och karusellen fick ingen stunds ro. Dem, som icke varit nog lyckliga ait hafva sett lyckans stjerna?, få vi meddela, att denna konstellation uppoch nedgår i ett till höger om karusellen beläget mycket oansenligt stånd, hvarest en herre med stora silfverbågade glasögon, och eom ser mycket profetisk ut, förkunnar enhvar huru gammal han är samt visar de giftaslystna deras tillkommande makes eller makas utseende. Vi inlåta oss icke på någon förklariog af mysterierna härvid, som troligen öfverträfta de eleusinska, för att icke sätta den märkvärdige spåmannea i misskredit hos de talrika troeode, som trängdes kring ståndet. Från Humlegården begifva vi oss till Berselii-park. Det såg nästan omöjligt ut, att fchants orkester, ehuru gouterad den är, skulle förmått locka så mycket folk, som här fanns, ty hela Näckströmsgatan var bokstafligen packad med menniskor. Detta under förklarades snart, ty sedan man arbetat sig fram ett stycke på Näckströms