Aftonbladet – 21 augusti 1863, sida 3

och ädlare lyftning åt den, som väl genomvår profvet. Med den person, som är i råga, hade resultatet blifvit af det mera vanliga slaget; och den gamla baronessan af Saulny, ehuru i besittning af flera goda egenskaper, hade dock i det hela en föga oktningsvärd karakter. Påflugen, när hon icke rönte motstånd, älskande att herrska och befalla öfver de tjenare, som voro anställda hos den unga dam i hvars sällskap hon var, lättretlig och trätgirig af naturen samt eftergifven endast af list och beräkning, var hon ofta benägen att äfven öfver sin vackra reskamrat taga sig ett slags makt och myndighet, hvilken denna blott sällan fann det vara värdt att bestrida, men som, så snart den mötte motstånd, genast förbyttes till den mest fullkomliga ödmjukhet och undergifvenhet. Hon var äfven särdeles begifven på att föra ordet för dem begge, hvaremot hennes föga talträngde följeslagarinna sällan hade något stt invända; men när den unga damen sjelf någon gång hade något att säga, blef baronessan genast tyst eller åtnöjde sig åtminstone med att sakta tala till de lägre personer, som utgjorde deras betjening. Enligt hvad vi redan sagdt, var det hos den uvga damen, som Carl af Montsoreau hade stannat, sysselsatt, som det syntes, att göra henne redo för det lyckligt afslagna anfallet på slottet, under det att hon, fästande sina klara ögon på hans lifliga ansigte, lyssnade med stor uppmärksamhet till hvarje ord som han yttrade, endast afbrytande honom med en och annan fråga rörande det ban omtalade. Det syntes tydligt att Carl af Montsoreau icke fått någon underrättelse om sin bro ders återkomst; ty han spratt ofrivilligt till vid hans åsyn; och den unga damen vände på samma gång med en trågande blick sina ögon mot dörren, genom hvilken markisen och abben nu inträdde i rummet. Det är min broder, bästa fröken, sade Carl af Montsoreau, i det han tog ett steg framåt. SGaspard, jag har här under din