af de ryttare som förföljt henne, hon likväl hade övervunnit all fruktan, så snart hon befann sig inom slottet Montsoreaus skyddande murar. Ni bar förgätit en sak, CarlX, sade abben af Boisguerin, som nu framträdde. Er broder och jag vänta på att blifva presenterade för dessa dumer. Vi, som haft det missödet att under en mindre rolig sysselsättning bortslösa den tid, som ni så ungenämt tillbregt, måste naturligtvis hysa en stor längtan att älminstone få veta åt hvem ni varit nog lycklig att få erbjuda edra tjenster. Carl af Montsoreau rodnade lindrigt v:d denna påminnelse om hans uraktlåtenhet, och föreställde ömsesidigt för hvarandra sin broder och abben samt baronessan af Saulny och fröken af Clairvaut. Vid detta sednare namn syntes abbens panna, som hade varit något rynkad, äter genast uppklarna, och hans läppar krusades af ett vänligt leende. cOm jag icke bedrager mig, sade han, med en djup bugniog för den unga damen, sär fröken at Clairvaut en systerdotter till hans höghet hertigen al Gnise. Min mormoder var hans systerX, svarade den unga damen; ehuru jag kan säga att hens tillgifvenhet och omsorg för mig icke kunde vara större om jag sjelf vore hans. systerdotter, ja, hans egen dotter. Väl må hvar och en vara stolt öfver bans bevågenbhet4, fortfor abben, och jag: tror mig kunna tillägga att äfven hertigen bör skatta gig lyckl: sådan som fröken af Clairvaut. Jag vågar hoppas att denne unge herre allaredan har. dragit försorg om eder beqvämlighet och att hen äfven haft bättre vällägnad att bjuda er på än kanondundret, som vi bört under; vägen hit. Ni har redan täckts hålla till godo någon förfriskning 24 sÄnnu icke, svarade den unga damen, småleende; men då hon såg blodet åter uppstiga på Carls af. Montsoreau kinder, ig att ega en slägting I