samhet, anspråk på jordmån och läge m. m. skulle angifras. Atten sådan handbok skulle skingra namnförbistringen, gifva anledning till en verkligen svensk fruktodling och sålede3 bespara landet ärligen tusentals rikedaler torde vara alldeles klart för hvar och en, som har mivsta bekantskap med ämnet. Men rikets höglofliga ständers statsutskolts majoritet har dock afstyrkt ifrågavarande motion, ?emedan den större allmänheten vid de oifentliga expositioner, som vid landtbruksmöten och andra tillfällen föranstaltas, bäst torde blifva i tillfälle att, såväl genom åskådning som smak, bedöma hvilka fruktsorter, som må vara lämpliga att företrädesvis inom landet odlas?. Man vore färdig tro, att en skalk insmugit detta roliga skäl, för att skämta med det allvarsamma utskottet. Eller tror man väl att man på en exposition från några få trädgårdar kan få reda på de fruktsorter, som äro lämpliga att inom landet odlas? Tror man att den större allmänheten får gå och smaka på de exponerade frukterna? Kan man smaka sig till kännedom om fruktens rätta namn, hållbarhet och värde samt om trädets bördighet och fruktsamhet m. m.? Skulle väl icke en handbok af en författare, som haft tillfälle att i en mängd trädgårdar undersöka, examinera och efter riktiga grunder beskrifva så väl frukter som träd, lemna vida säkrare upplygningar än de, som kunna vinnas genom smakandet på surkart på en exposition? Vi klandra icke att man anslår medel till utgifvande af plancher öfver herrgårdar, sigiller från forntiden m. m., men vi förmoda att pluraliteten bland rikets ständer består af så praktiska män, att deicke kunna godkänna utskottets opraktiska skäl, utan i stället antaga reservanternas mening, klart in seende att denna relati.t obetydliga summa snart skall återgäldas det allmänna genom en minskad import af frukter och träd ifrån Tyskland.?