Aftonbladet – 19 augusti 1863, sida 3

Den äldre brodern syntes merendels blifva nägot missnöjd med detta abbens förfarande, ehuru han mäste beundra den skicklighet hvarmed denne gick till väga; och mer än en gång bjöd han till att gifva sin lärare lika godt igen, äfvensom han ofta med framgång öfvade samma metod emot sin yngre broder. Denne åter, på sin sida, visade sig aldrig harmsen häröfver, så framt han fann sig fullt öfvertygad att det, hvartill han låtit förmå sig, rätt och tillbörligt. Icke desto mindre föll det aldrig honom in at handla på samma sätt; och då, under det han växte upp, ingenting af abbens och hans broders handlingssätt gick förloradt för hans barnsliga uppmärksamhet, ingaf just detta honom en klarare uppfattning af rätt och orätt än mon skulle kunnat föreställa sig. Om hans aktning för den förre härigenom led något afbräck, så kunde dock sådant aldrig märkas på hans uppförande; och då den tidpunkt inträffade, vid hvilken hans moders egendomar skulle af honom sjelf öfvertagas, så icke allcenast bad han sin lärare att qvarstanna hos honom, utan anslog äfven åt honom en pension, så an senlig, att den tydligen vittnade om hans barnsliga tillgifvenhet och erkänsla emot denne. Deras faders inflytande hade före hens död utverkat åt abben af Boisguerin ett biskopsstift; men abben hade undanbedt sig det — måhända, i likhet med mången annan, emedan han sträfvade efter större fördelar — och fortfor att vistas hos sina myndlingar, alitmera förökande och utsträckande sitt inflytande på dem. Ätvenledes hade han omsorgsfullt afhållit dem frän all beröriug med en verld, sf hvilken de kände litet eller intet, och der hans ezen person äfven var föga känd, tligt afvoktande den stund, då tidens vexlingar skulle, som han kunde förutse, göra de begge unga ädlingarnes bistånd, för något af de partier söm stridde om den högeta makten, af så stor