Aftonbladet – 19 augusti 1863, sida 3

pard af Montsoreau. SOm Carl så önskar, så får det vara, och likväl tycker jag om att se den vilda besten kasta sig frän sida till sida och förgäfves söka en utgång emellan näten. Det är ett verkligt nöje att hafva honom sä der inosnärjd.4 Det är icke för sent ännuX, inföll abben af Boisguerin med sin fina musikaliska stämma. Näten kunna snart skaffas hit och spännas ut omkring snåret.4 Ah nej, ropade begge bröderna på en gång, tvi hafva ej så godt tålamod, det vet ni, bäste vän. Sätt ut dina utposter, Gondrin, och låt oss sedan börja jagten med en3.5 Jag vill gå omkring till venster om snåret med mitt folk, fortfor den yngre brodern, Soch jag skall stänga vägen till kullen, så godt seom alla nät i verlden. Gaspard bevakar nog den andra sidan här bredvid kojan.4 Och hvad skall jag göra?4 frågade abben, smäleende. Då jag icke gerna vill hålla mig bakom er andra, så följer jag väl med Gondrin och några af lansbärarne, för att drifva fram skogens gråa monark ur sitt residens. Sedan saken sålunda blifvit uppgjord och utposterna afeända, intogo de särskilda partierna sina Ööfverenskomoa platser. Uader det grefven af Logåres aflägsnade sig, ropade Gondrin till honom: Om jag blåser en ensam ton på mitt horn, så betyder det att vildsvinet är färdigt att anfalla åt er sida; om jag blåser två, vänder det sig emot br markisen, men om jag blåser tre, så vill det säga, att bugten går ned åt dalen, och då måste det också bära af till berget, ty det finnes ingen annan väg ifrån dalen än vid vadstäillet öfver floden, der besten måste hindras. tJag skyndar då ned till vadet och motar honomX, svarade grefven, så äro vi riktigt säkra om vårt rof. (Forts. följer.)