Aftonbladet – 19 augusti 1863, sida 3

Hvem skulle ej hafva blifvit väckt genon det buller, som åstadkoms af näggande och stampande hästar, de otålige hundarne: tjut, jagtbetjeningens sorl och deras herrar: högljudda skratt och muntra prat på endas tre eller fyrahundra alouars afstånd från det ställe, der men gålt till hvila. Vildsvinet tycktes emellertid icke vakna häraf, eller. kanske snarare, brydde det sig ej om på. gonting, så länge jagtens förberedelser höllo sig utom gränsen af de mörka snår, bland hvika det hade tillbringat ett förut ej oroadt lif. Nå, Gondrint, ropade den äldre af de begge bröderna, Gaspard, markis af Mont. svreau. Nå, Gondrin, har du fått rätt på vår best? Är han väl och säkert in ringad ?4 ?Sä säkert som en oxeisitt båsX, svarade den jägare, hvilken vi hafva sett tölja djurets spår på den med rimfrost betäckta marken. Han bear sitt läger der i ekogssnåret, nådig herre, och så vidt jag kan tro, ej längre in än hundra alvar. Öm ni gär rundt omkring bakom kojan, och ställer två utposter, den ena via Dufays kulle och den andra utmed fiodstranden midt för bron vid Neufbuurg, så skall jagten bliståtlig; ty han kan icke taga n gon annav väg än genom dalen, eller längst efter den branta flodstranden, och då måste han slutligen hålla stånd vid berget.s ?Bra tillstäidt, Gondrin, ypperligt tillstäldi, skrek den yngre brodern, Carl af Montsoreau, grefve till Logeres; men han afbröts genast af den äldre brodern, som inföll: Du har väl satt ut nät omkring snå. ret, Gondrin 24 Nej, nädig herre?, svaradejägaren, tgrefve Carl sade till mig häromdagen, att han önskar gifva vildbrådet rent spel, och så som galten nu är inringad, skulle vi ej kunna räkna på den minsta bugt, ifall han vore tvungen att komma fram genom öppningen till snåret och genast bli expedierad. Det kan komma på ett utt, sade Gas.