Aftonbladet – 19 augusti 1863, sida 2

stilla och lugn till sitt väsende, syntes han alldeles icke obenägen att, när tillfälligtvis kraft och rörlighet kom i fråga, ådagalägga att stillhet och lugn hos honom voro en följd af eget val och icke af nödvändighet. Han förde sin häst ett par steg bakom sina begge yngre följeslagares; men han gjorde det på ett sådant sätt, att detta verkliga bevis på ett dem lemnadt företräde icke skulle innebära den ringaste skymt af förödmjukelse för honom, uten synas härröra mera af hans alfvarsammare ålder och stånd, än af dera3 högre rang. De andra två voro begge unga män i sin lefaadsvår, och syntes så nära hvar ndra i ålder, att det blef svårt att säga hvilkendera var äldst. Begge hade ett ovanligt ädelt utseende, begge voro starkt och väl byggda och den utomordentligaste likhet till anletsdrag och växt förefanns emellan dem, så att det skulle ha!va varit svårt att skilja dea ena fråa den andra, om icke deras ansigtsfärg varit väsendtligt olika. Den ena var mörk, den andra ljus; kring den enas panna krusade sig håret i täta lockar, svarta som korpvingar, den andras här, lika rikt och lockigt, var af en nötbrun färg, liksom belyst af elimmande solstrålar. Den enas ögon voro mörka, men blixtrande och skarja, den andras hade bimlens färg och uttryckte på eo gång ett djerft och sorglöst mod samt milda och veka känslor, så att en lika stor skiljaktighet i blick som i hy var rådande emel:an de begge bröderna. Oaktadt den anmärkta likheten emellan dem begge, voro de dock icke, såsom man skulle kunnat tro, tvillingar, utan den ljuslockiga var ett är yngre än brodern. De voro visserligen begge, såsom visagt, i deras första ungdom; men ehuru den äldste ännu icke uppnått tre och tjugo års ålder, voro de dock båda kraftfulla och mavligt utbildade, och deias fina skägg och putsade mustascher voro så tillfyllest långa, som tidens bruk tillät att böra.