Aftonbladet – 18 augusti 1863, sida 3

:, dugårdslandstorg, dragande hvarandra i håre dit in, hvilket tag de ej släppte, förrän efte upprepade tillsägelser af den innevarande poli Isen. Bådas kläder voro då slitna i trasor, och Johanssons rock, väst och skjorta voro till der grad söndertrasade, att öfre delen af kroppen var nästan bar. Af de på alla sidor om honom hängande flikarne hade han bildat ett slags toga, som han draperat öfver bröstet. Vid inträdet å vaktkontoret ropade de om hvarandra, rädda den ena att den andra skulle springa sin kos: Släpp honom inte, släpp honom inte! Angående förloppet af våldet uppgaf Johansson, att han, i sällskap med en annan person, kommit gående på Humlegårdsgatan, då han mött Söderberg, hvilken under yttrande: Ur vägen, tjufbönder! gått emot dem. Johansson hade genmält: Hur många bönder har jag stulit af dig? hvarefter Söderberg fattat i hans rock, som han slitit i stycken samt västen och den nya stärkskjortan, allt under det örfilar haglat till höger och venster om Johanssons öron, och Söderberg dessutom flitigt begagnat benen. Och du gjorde naturligtvis ingenting du, för att försvara dig ?4 anmärkte polismästaren till Johansson, som till svar på frågan försäkrade att han endast tagit Söderberg i kragen. SMen Söderbergs kläder voro ju också i trasgor?X invände polismästaren, gingo de sönder af sig sjelfva, de? Nej hr polismästare, men si Söderberg gjorde en knyck så att jag fick ena framsidan af hans rock i handen; upplyser Johansson. Söderberg höres härpå angående våldet och förklarar, att det tvärtom varit han,: cw först blifvit slagen och förfördelad samt fit sina kläder sönderrifna inpå bara kropten, så att hans fina stärkskjorta icke en gång blifvit skonad. Johansson hade anfallit Söderberg och skjutit honom mot ett plank, och hvad Söderberg gjort, hade endast varit repressalier mot Johansson. De båda slagskämparne affärdas med förständigande att annan dag komma tillstädes och då medhafva bevisning. — Härefter påropades ett annat mål: å käkärande sidan framträder en arbetskarl vid namn Bengtsson med en stor plåsterlapp i pannan. ÅA svarande sidan inställer sig en smedslärling vid namn Larsson. Uppmanad att redogöra för händelsen, afgifver Bengtsson, mot hvilken polismästaren anmärker, att han ej är nykter, en lång berättelse om huru han blir öfverfallen, allt under det Larsson med förvånade blickar betraktar sin vederdeloman. Nå, frågar slutligen polismästaren, pekande på Larsson, var det han som slog dig. Bengtsson tar nu Larsson i närmare ögnasigte efter att ha klarerat sina tankar med en prissnusg, hvarefter han likaledes å sin sida förvånad anmärker: Nej si den der känns jag inte vid, jag har inte sett den karlen förr. Det upplyses nu att orätt person blifvit kallad. Bengtson affärdas, och målet uppskjutes till annan dag, då hans rätta vederdeloman skall komma tillstädes. Nu påropas spanmålsbäraren Hedin och hans kamrat i yrket Westman. Jaså, är du nu framme igen Hedin; det finns väl ingen annan bot för dig än att skicka dig till arbetshuset, anmärker polismästaren, då de båda påropade framträda till skranket. Tillspord om våldet uppgifver Westman, att han helt fredligt suttit på en bänk i Bankogränden, då Hedin rusat fram till honom samt under yttrande: Om det också ska kosta mig 60 rår, ska du ändå ha smörj, din fähund, hvarefter han börjat mörbulta honom eftertryckigt. Hedin medger förhållandet, med tillägg att Westman var en kitslig persedel, som aldrig lemnade honom i fred, samt fälles att böta 75 rdr. Han begär 14 dagars delationt med böternas betalande, hvilket polismästaren beviljar, dock med varning för Hedin att, om böterna ej inom denna tid äro betalda, få gå in på vatten och bröd. — Såsom en liten omvexling i slagsmålsransakningen förekommer nu ett mål mot en tornväktare, som glömt att tuta. Ar det Björklund, det? frågar polismästaren den framträdande personen, som bugande svarar: Jals cHan är kallad derföre, att han glömt att tuta kl. 1 i natt i Kungsholmstornet! fortsätter polismästaren. eJalv Björklund skall akta sig för vidare försummelser; det är nu tredje gången, som han är kallad för samma förseelse under en månad. uJalt Han pliktar 5 rår för sin försummelse. Jaha! replikerar den lakoniska tornväktaren, under det han djupt bugande aflägsnar sig. — En 14-årig gosse förekallas nu och framträder till skranket, tilltalad att i öfverlastadt tillstånd hafva legat redlös på gatän. Polismästaren håller för pojken en allvarsam möralpredikan, hvilken afslutas med följande ord till vederbörande polisöfverkonstapel: för hem honom till mästarn och se noga till att denne ger honom en grundlig bastonad. Polismästar W. aflägsnar sig härpå samt beger sig in i ett inre rum, der han uppehållit sig omkring en timma, hvarunder parterna få vänta. Då han utkommer, påropas ett mål, rörande våld å person, hvartill den tilltalade nekat. Vittnen höras, som intyga att han är skyldig till angifvelsen. YNå nekar Lindblad ändå? frågar olismästaren den tilltalade, som nu vidgår att han kommit åt sin vederdeloman. Ja, det är tillräckligt för att få plikta; Lindblad dömmes att böta 50 rdr för våld å gata. Adjö! Härefter förekomma en mängd mål af samma beskaffenhet. En skoarbetare Carl Harald Appelbom dömmes att plikta 100 rdr; en arbetskarl Carl Fredrik Linder fälles likaledes att böta samma belopp, öfverbevisad om att å Tre backar-långgatan ha förfördelat och sparkat hustru Elisabeth Söderström o 8. v. : Ett nytt längre uppehåll följer nu igen, då polismästaren afbryter sessionen, för att samtala med någon besökande, som anmält sig. Utom de förutnämnda 30 målen; rörande väld mot person, upptog målslistan för i går icke mindre än 60 andra mål, rörande renhållning, fylleri m. m. Östersund den 12 Aug. En bagaregesäll, som af olika personer och på olika sätt blifvit eftersökt här 1 sundet såsom förmodad drunk