Aftonbladet – 17 augusti 1863, sida 3

ni hufvudvärk? Jag tror att en liten aftappning af ond blod skulle vara er mycket nyttig.4 Detta, som don Galo yttrade i största välmening, upptogs dock ej så af sir George, som lugst sade: sDon Galo, skulle ni föredraga att komma ut genom fönstret, i stället för dörren? Don Galo reste sig så häftigt som om någon stuckit en dolk genom dynan på hans stol. Farväl don George, sade han och tog sin hatt; jag hoppas ni snart blir återställd. Ja, och måtte djefvulen taga dig och dina nyheter! sade sir George halfhögt på engelska. Knappast befann sig don Galo på gatan och i säkerbet förrän bans tankar togo en annan riktning. Toma, toma! nu förstår jag det! Så enfaldig jag var! Åb, de engelsmännen! Hen hade säkert frukosterat tillsammans med någon landsman och tömt ett par dussin buteljer Jerez. Och jag som ej genast såg det! Nä, här i Sponien kommer blauvd den fina verlden aldrig nägot sådant i fråga. Don Galo begaf cig genast till Clemencia, som han fann ensam. Min Gud,4 sade ham genast, jag törs knappt tänka på huru skrämd jag blef!4 ljuru, det gör mig ondt. Men hver och huru? Hos don George. Jesus! tMen, på hvad sält, min gamle vän?? frågade Clemencia orolig. Det var så att... Clemencia... Don Galo smålog på sitt vanliga tjusande sätt, hvilket han ej underlät, äfven då han befann sig mellan tvenne eldar, som man säger. Berätta då, don Galo, jag ber er.4