Aftonbladet – 13 augusti 1863, sida 3

såsom förtroendeembetsmän i detta ords egentligaste betydelse. De borde derföre åtnjuta motsvarande anseende, men detta skulle genom fö slagets antagande betydligt minskas, då de subordinerade under en meilan dem och öfverstyn relsen stående direktör, hvartill möjligen kunde utses en ung handelsbokhållare. Derigenom att denne valdes blott för ett år skulle äfven nödig i kontinuitet vid de löpande ärendenas handläggning lätt komma att saknas. Föröfrigt hade såväl särskildt utsedde komiterade för bankens; reorganisation som bankoutskottet vid 1854 års riksdag, ansett understyrelsen nödvändig för banken. Afven måste, om förslaget antoges, 4 och 5 8S af ansvarighetslagen upphäfvas; och det står dessutom i strid med 72 regeringsformen. Talaren ansåg visserligen att någon organisation i samma riktning, som förslaget, kunde vara tjenlig, men då borde direktörerna utses endast inom de fullmäktige. Yrkade derföre att ståndet, med ogillande af förslaget att sådana äfven kunde tagas utom fullmäktige, måtte återremittera punkten. Slutligen, då talaren af me1 morialet erfarit att någon inventering af bankens ; generalkassa ej på längre tid egt rum, önskade jan genom utskottet upplysning när detta sednast skett samt om orsaken till att bankoreglementet ej i den delen blifvit efterföljdt. Hr E. W. Nordenfeldt försvarade utskottets föri slag. Under nuvarande förhållanden nnas till-) fällen, då bankosekreteraren nödgats utan full; miäktiges hörande företaga sig att på eget be-; våg afgöra ärenden, på samma sätt som verkställande direktören enligt förslaget skulle komma att göra. Detta hade skett till följd af den nuvarande sekreterarens energiska karaktert.? Riksens ständers bank vore den enda penning-i inrättning i verlden, der ingen chef finnes för? förvaltningen, hvilket vore orimligt. Förändrinen skulle äfven bespara mycket besvär för de ullmäktige, utan att likväl minska deras makt, ty banken stode ju i alla fall under deras föri valtning och direktörerna vore ju ålagda att vidi nästa sammanträde underställa sitt görande och i låtande fullmäktiges bepröfvande. Orsaken hvarföre understyrelsen afstyrkt förändringen vore? helt naturligt den, att densamma måste förefalla i styrelsen obehaglig. Talaren anmärkte att dei omvägar, som forefinnas i bankadministrationen, ; fordom kunde gå för sig, då riksbanken vari landets enda penningverk, men då en mängd; nya sådana blifvit inrättade, hvaribland förnämligast Stockholms enskilda bank, med hvars förI valtning allmänheten hade tillfälle att jemföra riksbankens, borde man icke motsätta sig en . tidsenlig reform i den sednares administration. Hr Cederschiöld, som åter fick ordet, förklarade sig önska att den allmänna banken icke måtte j: gå så raskt till väga som de enskilda; förhållandena borde vara olika, när det är fråga om ! heia folkets eller om enskilda personers medel. i: Den verkställande direktören blefve icke ålagd i: något ansvar inför ständerna, och längre fram i: förslaget förekomme att han äfven i vissa fall: egde rätt att döma utan notarie eller protokoll, 1 något som i vårt land är ett alldeles enstaka: förhållande. Frih. af Ugglas talade i samma syftning, fäste särdeles uppmärksamheten vid det besynnerliga förhållande, som skulle uppstå mellan full-; mäktige och direktören och yttrade att han ej! kunde föreställa sig huru den föreslagna orga j nisationen skulle kunna gå för sig utan en grundlagsförändring. i I Hr af Donner yrkade afslag på samma grunder som reservanterna anfört. Sedan vidare hr Nordenfeldt teplikerat de föregående talarre och bland annat yttrat att detit skulle vara hårdt, om man icke till direktör! t kunde få taga t, ex. en sjuklig kommissarie, it hvilket hade varit afsigten med förslaget att äf-!g ven utom fullmäktige kunna besätta desa platser, blef såsom redan är nämndt, punkten ålerremitterad i den syftning hr Cederschiöld fram ställt. Vid slutet af plenum formulerade hr Cederschiöld sitt yrkar.de om undersökning angående uraktlåten inventering af generalkassan till följande särskildt afgifna motion: Som jag af bankoutskottets nu handlagda och vissa delar äterremitterade betänkande n:o 44 erhållit upplysning om det högst anmärkningsvärda och särdeles eftertänkliga förhållande, att nventering af bankens större generalkassa under en längre tidrymd icke skall bafva egt rum, så får jag vördsamt föreslå, att från bankoutskottet måtte infordras npplysning om tiden, när riksbankens samtliga kassor sednast blifvit inventerade, samt att, derest sådant icke egt rum under sistlidne år, bankoutskottet måtte anmodas från vederbörande infordra upplysning Å 1 ) J l I s 1 s förklaring öfver orsaken Ådertill, att stadgandet ati 6 af bankoreglementet derom, att bankens lila kassor minst en fång hvarje år skola inventeras, icke blifvit iakttaget. Denna motion remitterades till bankoutskottet. Borgsrestämde:. Vid föredragning under gårdagens plenum af vankoutskottets memorial n:o 44 blef 1:sta punkten, deri utskottet föreslår att fullmäktige, för len dagliga tillsynen öfver göromålen, inom eler utom sig utse tre verkställande direktörer och tvenne dessas suppleanter, föremål för en ands ganska liflig diskussion. Nämnda förlag förordades af hrr Hierta, Gahn, Brun, Björck, Lallerstedt, Lindström och Wallenberg, hvilken istnämnde talare förklarade sig visserligen ej för egen del ha att lyckönska sig öfver ökad iflighet i bankens styrelse, men likväl ej kunza nat än förorda ifrågavarande förslag, som nödndigtvis måste hafva denna verkan. Man anförde för öfrigt huru som här mera vore fråga om att legalisera ett, om ock ej lagstadgadt dock mundvikligt, bestående förhållande än att stifta ågon vy lag. För närvarande är nemligen vankosekreteraren i sjelfva verket en sådan, nen okontrollerad, verkställande direktör och nåste vara det. Fullmäktige sammanträda nemigen ej oftare än en gång i veckan, men cmelertid måste de löpande affärerna, an Å från diskontkontoren etc., expedieras; sådant sker af bankosekreteraren, och mer än en expelition har först efteråt fått hrr fullmäktiges unlerskrift. Det har måst ske på detta vis såvida j verket skulle stanna i sin gång. Funnes venne personer som sålunda hade mera tillälle till en ständig och daglig öfversigt utaf ankens ställning, kan väl ingen betvifla att såjant skulle vara till stor fördel för banken och fvenså för allmänheten. Ty den kontroll öfver e särskilda kontoren. den tillsyn öfver tjentemännen, som är fullmäktige föreskrifven kunna e nu i sjelfva verket icke utöfva, dels af granngenhetsskäl, dels derför att deras tid icke medtö er dem det. En sådan nu förslagen verkstäl-!h: ande direktör skulle emellertid vara rätta mani ti en att utöfva denna kontroll; han skulle kunna ; bl lägga en bankens tjensteman att, om behofveti m å fordrade, stanna 1 timme eller en halftimme st gre å sitt kontor. Men just detta är detsom ib: ifvit anledning till motståndet mot ifrågavaran-! er e förslag. jenstemännen hafva sedan lång jär d tillbaka blifvit vana att på ett visstjsn lockslag stänga sina kontor. — Många af!hö em hafva också andra tjenster. Detta för-)nu ållande måste förändras. Sålänge banken ejjgö ar endast sådana tjenstemän som uteslu; se inde egna sig åt dess tjenst, skall förhållandet he mellan densamma och allmänheten ej helt och de ållet blifva hvad det borde vara. Detta förslag I bl mebär ett stort steg framåt i denna riktning. jär gen fara vore att dessa direktörer skulle usurIi: era mera makt än hvartill de egde rätt. Ge-lic om nya instruktioner kunde ju fullmäktige iså ecka för vecka begränsa deras verksamhet. ik jan har invändt, att detta förslag skulle varal ce rundlagsstridigt. Rikets ständer hafva dock i ty igalunda med detta förslag frånträdt styrelsen be fver banken, de skulle sammanträda nu som i vt Ser och kantrallara dirolixrernac markonr huse då Tot: