Aftonbladet – 13 augusti 1863, sida 3

TEENISK TIDNING. Innehåll: Svart glansläders Inekering. — Kötts förvaring i ånger af ättika. — Korpsvart galläpplebläck, sem icko skadar stålpennor. Svart glansläders laekering. Af dr Wirperuorp i Cassel. (Neve Gewerbeblätter för Kurhessen. 1863.) Endast sparsamma och ofullständiga upplysningar träffas i teknologiska skrifter angående tillverkningssättet af den lackfernissa, som företrädesvis användes till svart glansläder; vanligen uppgifves att den består af linolja, hvari asfalt ler kopal eller mastix eller något annat harts blifvit upplöst Men en Jackfernissa, som fäs lå sådant sätt, har icke på långt när camma böjlighet och vackra glans, som utmärker den nya glanslackering, hvilken numera nästan alldeles utträngt all annan ur glanslädersfabrikerna, och hvilken på fabriksspräket är bekant under namn af blålack — en benämning som sannolikt härleder sig från den vid beredningen använda tillsatsen. Beredningen af blålacket är lika enkel som den är i vetenskapligt hänseende märkvärdig; och ehuru den ej kan uppgifvas fullständigt, emedan detaljerna ännu äro fabrikshemligheter, så torde äfven en ytlig uppgift derom ej sakna intresse. Blålacket fås fenom linoljas kokning med tillsats af berlinerblått. Härvid utveckla sig åtskilliga gaser, och linoljan tjocknar under antaande af en svartbrun för När denna föränring inträffat, låter man koket svalna och lemnar det i ro någon tid. Småningom utfäller sig då en bottensats, från hvilken man afhäller den flytande delen, som nu utgör lackfernissan. Det med henne bestrukna lädret torkas i ugn vid 30 till 37,5 C; och det Kr först vid denna torkning som lackeringen blir fast och antager den bekanta praktfulla glansen. Undersöker man nu, för att få reda på det kemiska förloppet, den nyssnämnda bottensatsen, så tycks den blo bestå af ett slags harts, som är lösligt i terpentinolja; men silas terpentinlösningen, så återstår det vid kokningen tillsatta färgämnet allde!es oförändradt. Detta ämne (den berlinerblå jerncyanuren) har följaktligen icke sjelf undergått någon kemisk sönderdelning, utan blott utöfvat en vidrörningsverkan — en s. k katalytisk verkan — på linoljan och förvandlat denna till det slags fernissa, som vid 307 till 37,5 C hårdnar till ett fast men segt och böjligt harts af ovanlig glans. Ytterligare undersökning af eyanurers verkan på oljor kunde njligen leda till upptäckter ef rigt, bäde för s!öjderna och vetenskapen. Kötts förvarande i ångor af ättika. Af RUNGE, Att förvara kött i ättika, är en ällmäat bekant wshållskonst. Men ättikan urlakär en ej obeydlig del af köttets närande beståndsdelar. Till örekommande häraf har professor Runge försökt utt använda blotta ångan af ättika, hvilket lycäts förträffligt. På bottnen af en med tätt lock ötsedd rymlig soppskål lades några pinnar, som stödde sig mot skålens insida, så att de bildade tt galler, ett par tum ofvanom bottnen. På bottnen slogs eit par lod af den starkaste ättika (8. k. iskittika) . hvarefter köttet lades ofvanpå ;allret, utan att vidröras af ättikan, och locket