Aftonbladet – 13 augusti 1863, sida 3

mycket annat, redogöres för den roll sorg musiken spelade vid dionysierna, skoliernar päan-sångerna, orakelsvaren, offerbögtiderna, invigningen i eleusinierna, vid rhapsodernas föredrag, de olika festepelen och framförallt vid skådespelen. irekiska kören, helst på Aristophanes tid, är ganska utförligt beskrifven. Särskilda afdelningar äro vidare egnede åt sången i den första kristna kyrkan, reformationskorsalen, notskriften, orgeln och den barmoniska vetenskapens brodd; men ej mindre undervisande har den imitativa formläran blifvit framställd: fugans, dubbla kontrapunktens och de kanoniska härmniugarnes teori, jemte sättet huru nederländska och italienska medeltidskomponister uppodlade de nämnda formerna. Genom Palestrina-, Händeloch Bach-tiden öfvergår författaren steg för steg till Tysklands företrädesvis klassiska? mästare och slutar med nutidsmännen Liszt, Rubinstein och Felicien David. 9Så långt första delen, som, redan färdigtryckt, befinnes utgöra öfver 28 ark. Andra delen, änna liggande under pressen, bjuder först på den nyare dramatiske musikens utvecklingsgång, nemligen på operans tre specialhistorier: den italienska, franska och tyska operan särskilda. Delen redogör vidare för föråldrade medeltidsinstrumenter och den fullt besatta orkesterns tillkomst-stadier, för virtuositetens stjernor, för mekaniska, akustiska och optiska, i musiken presktiskt inslående upptäckter samt sångorganete märkvärdigheter, jemte en mängd halft eller helt obildade folkslags musikaliska ståndpunkt. Derpå följer Ä utförlig framställning (94 artiklar) Svergee enskilda musikaliska uppträdande, ifrån Bölornas tid till våra dager. Bland annat bindes här åt Bellman en ny legerkrona: han belyses för första gången ifrån rent musikalisk ståndpunkt. Såsom appendix till denne del af boken (Sverges musik) uppträda icke få svenska skalder och tänkare med yttranden, fällda om tonkonst eller dock om konst i allmänhet. Efter en återblick på musikens litteraturhistoria, tillbakaskådande ända till antikens tidehvarf och fullföljd till 1700-taiet, afslutas boken med en anthologi, som sammanställer yttranden om konst af ett stort antal bland Juropas och Amerikas författare på 1700och 1800-talet. Bland annat ses här äfven de berömdaste tyska, franska och italienska kompositörernas tankar om sina egna samt andra musikaliska snillens arbeten. Sakrikheten ligger för ögonen. Det är derföre icke underligt att eäväl musikaliska akademiens ordförande som ock öfver femtio andra vid akademiens bord till plate berättigade pereoner, hvilka granskat hr Månkells plan och enskilda ibland hans ifrägavarande artiklar, skriftligen hafva intygat, att de af boken vänta etor nytta? samt tro att den — tl! uppställning och plan utan förebild i något lands litteratur? samt gördeles vidtomfattande, men tillika så populär? — skall intega ett värdigt rum bredd författarens redan förut i tryck utgifne, förtjenstfulla skrifter. Boken utkommer, så snart den kan iemnas allmänheten i fuliständigt skick. Men ritningar och synnerligen talrika, i texten intryckta, till en del längre, notexempel sälla sig oftast i vägen för ett dylikt verks snabba fullbordande. Vi hoppas emellertid att verket i ella fall blir en julklapp för det musikaliska Sverge. ——