CLEMENCIA. ROMAN AP FERNAN CABALLERO. Öfversatt från spanskan af Mathilda Söderen. Min religion lärer mig att ej döma öfver andras hopp till saligheten, men den säger och befaller mig tro att den som förnekar Frälsarens försoning kan ej ega nåmn del deri. CSåledes?, sade sir George bittert, då ni är god och jag är ond, då ni har heliga tankar medan mina äro verldsliga, sä skall ni blifva salig och jag fördömd? Nej, sir George, svarade Clemencia mildt, dag fruktar att blifva vida strängare dömd än ni.4 tHvarföre det, sefiora? Det förefaller mig besynnerligt !? tEmedan det skall fordras mera af den, hvars ögon redan i det heliga klostret blifvit öppnade för sanningens ljus, och som sedan fått vandra så länge vid en förträfflig lärares hand, är at den som varit nog olycklig att födas och uppfostras itom en affällig kyrka. När dertill kommer stora verldens förakt för allt heligt, dess tanke att lifvets enda mål är nöjet och dess missaktning för ånger, tro och ödmjukhet, så skall mycket tala till ursäkt för er, som icke gäller för mig.4 Olemencia, sade sir George i öm och högtidlig ton, vill ni nu göra mig till proselyt, sedan ni förut gjort mig till er beundrare, er älskare och er slaf? Jag hyste ingen sådan afsig!, sir George, Jå ÅA. B:n:r 153, 155—159, 161—165, 167—169, 171—173, 175—178, 180—183.