Aftonbladet – 10 augusti 1863, sida 3

SOM TOTLIOF Ull KlOCKAN . OCH UHON salunda, att korporalen L. G. Petrå sköt 24 , points, och skarpskytten Strömberg från Sundsvall 24 points, Klockan 5 börjades den allmänna prisskjutningen, som fortgick till klockan half 7, med det resultat, att konditorn Martin från Hernösand sköt 35.. points, källarmästaren Knaust från Sundsvall 32, points, samt guldsmeden Sundberg från dito, 29,, points. Derefter samlades man allmänt i paviljongen, der skålar utbringades för pristagarne, för gästerna från Sundsvall, för öfverbefälhafvaren, för kapten Haaslund från Norge (som vid anordningarna biträdt på det välvilligaste sätt), samt för åtskilliga andra. Afmarsch gjordes nu till teaterhuset. der Hernösands skarpskytteförening hade inbjudit stadens damer och sina gäster på bal, hvilken animerad och liflig fortgick till midnatt. Vädret för dagen var synnerligen vackert. Den med flaggor m. m. smyckade exercisplatsen samt skjutpaviljongen, hvilka erbjödo en lifvande anblick, hade utlockat en talrik menniskomassa, som här och der bildade glada grupper. — I Weziöbladet läser man: Skarpskytterörelsen tyckes ingenstädes inom Svea land omfattats med den värma och lifaktighet som i södra delen af Halland, der det ena kompaniet efter det andra kommit till stånd och börjat sin militära verksamhet. Husbonden och tjenaren eldas af samma patriotism, ställa sig täflande i exemplariskt nit vid hvarandras sida och deltaga oförsummadt uti öfningarne. Prester och possessionater, folkskollärare och orgelnister verka hvar i sin stad för det frivilliga nationalförsvarets utbredning och till och med sextioåringar, exempelvis brukspatronen Lidbäck, ha med musköten i hand anslutit sig till de aktiva medlemmarnes leder. Till detta vackra och hedrande resultat, hvilket rekommenderas till efterföljd inom andra provinser der landsbygdens vapenföra män och fnglingar ännu ej vaknat till lif och intresse för den stora fråga som i nationalbeväpningen eger sin mandomsanammelse, har de frivilligas befäl i Halmstad i första rummet bidragit och främst bland alla förre kompanichefen magister Sandberg. Men äfven andra män förtjena i hög grad berömmelse för den omtanka och ifver, hvarmed de arbetat för den, fosterländska frågans praktiska utveckling. Också räknar södra Halland innan kort 1000 man frivilliga under gevär. Må detta prisvärda exempel tjena andra till föresyn. — 1 Östgötha Correspondenten skrifves den 8:e: N Olofsmesso marknad i Skeninge, som börjades i torsdags och gynnades af vackert väder, var, åtminstone de båda första dagarne, talrikt besökt både af folk och fä. Hela gårdagen föstes, med korta uppehåll, härigenom de ståtligaste oxar, ämnade att offras åt den omättliga hufvudstadens mångtusentals magar. Oaktadt sina påfösares oupphörliga hojtande, gingo de tryggt och med stoiskt lugn tecknadt i de genomhederliga fysionomierna sitt slutliga öde till mötes. Priserna lära varierat emellan 180 och 350 rår paret. — Vår utmärkte fornforskare Rickard Dydeck, hvilken denna sommar varit sysselsatt med forskningar i trakten kring Upsala, har till Upsala-Posten meddelat följande: Efter att för denna gång hafva i det närmaste afslutat forskningarna i Upsalatrakten, anhåller undertecknad att få meddela ett och annat om sin verksamhet. Af de uti Bautil upptagna runstenar i Ulleråkers och Waxala härader äro de flesta återfunne, många likväl först efter flerå dagars Iletande. Tre äro så inmurade och dolde i eldstäder, att de icke kunnat åtkommas för att granskas och afritas. Beklagligen befinner sig bland dem den märkliga Söderbystenen (Baut. 409), med hvars inskrift jag än en gång velat visa att man redan för omkring 1000 är sedan sade nidingsverk, men alls icke, såsom nu för tiden, nidingsdåd, hvilket sednare härflutit från en fullkomligt oriktig uppfattning af ordet dåd, Två runstenar äro lagda till trappstenar och illa medfarna. Den tillförene nämnda, runristade stenen i en å uti Wänge socken har blifvit upptagen och utgör nu, tillsammans med ett i närliggande torpet Skinnarhäsian funnet fragment, en prydlig och märklig runurkund, tills vidare lagd i förvar vid lägenheten Oltomta, nära allmänna vägen mellan Upsala och Ålands kyrka. Den nyfunna runstenen vid Brunnby i Börje socken är aftryckt, och har egaren af marken, hr E. Bergmark, lofvat att Sofördröjligen med sinkor hopsätta och resa honom på sin plats4, Till flera åylika vackra och fosterländska dåd hör ock ett af hemmansegaren C. J. Hailberg i Jädra, Wazxala socken, Sedan han i dessa dagar sökt och återfunnit en der befintlig runsten, nästan alldeles nedsjunken i ängsmarken, har stenen, utan någon uppmaning af mig, genast blifvit rest på sin plats, och ämnar Hallberg framdeles vidare omrösa honom. Sjelf har jag låvit resa den präktiga stenen vid Falebron i Danmarks socken, norr om ån. Utom de två nämnda äro tre icke förr kända runstenar fonna i gamla Upsala och Läby socknar, Under trägna forskningar efter minnesmärken från hednatiden har jag kommit till full öfvertygelse om att ingen annan trakt i vårt land ej ett så stort antal hednagrafvar, som de tre ifrågavande häraderna, hvartill äfven kan läggas Bälinge. Danske lärde skola här erkänna, hvad de hemma bestrida, att åtminstone en vidsträckt trakt i Sverike har ett rikligt förråd äfven af stora ättehögar. Skada att alltför många årligen kringskärasaf plogen och rentaf besås. En sådan, hvilken en gång säkerligen kunnat mäta sig med. den största af fm Upsalahögarne, finnes t. ex. på Kumla mark i Danmarks socken, en annan vid Säby qvarn, två vid Broby i Börje socken och en på Wiggeby egor, äfven i Danmark. Denne, som ännu har två fallna vårdstenar, är beplöjd i följd af fattad öfverenskommelse. Ortens stensättningar hafva lidit mest. t En mängd ypperliga fornsaker, deribland flera redskap af flinta, äro till mig benäget lemnade, deribland en utmärkt vacker flintyxa, fönnen I Gryta socken och skänkt af hr J. Wiberg i Österby, ålandssocken. Ett urgammalt tveeggadt slagsvärd med guldbeläggning å fästet, funnet i Wänge socken, är lemnadt af vermlänningen Carl Olsson från Arvika kyrkby och en 8tigbygel från sednare tid af hans landsman, Per Olsson från Berga, en sköldbuckla af jern samt flera pilar, a snickaren Lindgren, o. 8. v. Danmarks kyrka är under sommaren invändigt omstruken. Under den gamla ra pningen funnos väl behållna, märkvärdiga hvalfmålningar, särdeles i och i närheten af koret. Man omtalade bland annat ett bemannadt drakskepp. ågra blomverk återstado ännu vid mitt besök NEN TANTEN ENE VERS få undaateg, bland alla slags offentliga embetismän endast de mest tulländade egoister, hvarföre här också herrskat en wverklie