Aftonbladet – 10 augusti 1863, sida 3

fattig! Uppres tig derföre, plundra, röfva, förgåt Guds bud och lyd blott dina egna vilda, lössläppta passioner!? Nej, sir George, de män, som så tala, äro ej de fattigas vänner. De äro mörkrets söner, hvilkas ondska Gud tillstödjer liksom pest, krig och andra olyckor. Dessa män tända kanhända ett bål med lågor från afgrunden; men detta bål skall lysa de blinda, värma ge kalla, rena de syndiga, och ur dess aska skall sanningen, lik en fenix, höja aig skönare och heriligare än förr! Det är ändock sorgligt at menskligheten oupphörligt skulle gå till sitt förfall, om ej Guds starka arm stundom ryckte den ur förderfvet! Vore det ej bättre att för de fattiga predika om undergifvenhet, tro, hopp och barmhertighet, samt lära dem gälda ondt med godt? Att gälda ondt med godt, sir George, hvilken fiende skulle ej afväpnas deraf? 4 eHuru många strupar som sjöngo samma sång som ni i dag, Clemencia, har icke guillotipen i Frankrike afskurit. Ölemencia, då. ett folk reser sig och vill gå framåt, kan ingeatinug återhålla det; den som stäljer sig i vägen blir förtrampad — det är ett oundvikligt ondt i Huro? eade Clemencia; Shvad jag anser som Guds straffende band, kallar ni ett mensklighetens steg. framåt. Menniskans högmod, som undsndrager sig Guds bud, har i våra tider kommit ända derhän, att det tror sig kunna beherrska och styra hela verlden. Men, himlen vare lofvad, vår väl signade jord alstrar. hvarken en Cromwell, en Marat, en Robespierre, dessa ledare för hvad ni kallar menskligholona framåtskridande. a pet är sannt; i ert lagd finner man, met Det finnes så mycken rikedom, och du är