Aftonbladet – 8 augusti 1863, sida 2

ät allt en annan färg än den råtta, och öl köld låter er bedöma dem lika skarpt som om ni vore hundrade år. Ni är fri, Clecia, jag äfven, och jag älskar er, hvilken moralisk förpligtelse. Hvilken vän, skulle kuntiä hindra inig alt säga hört kögt jag älskar er, eller att höra derpå?? Clemencia var nära att uppgifva ett rop af öfverraskning, men beherskade sigoch teg, Ni afskyr mig då, Clemencia?4 Clemencia svarade ej sÖm ni ej hatar mig, hvarföre då göra mig olycklig genom denna ständiga köld? Hvad hindrar er väl att älska mig om ej ert hjerta gör det? Älskar tiil kanske någo LONA och är det derföre ni är så obevekig? u0, nej, nej, jag älskar ingen annan ! utropade Clemencia ofrivilligt, ehuru hon genast ångrade denna uppriktighet. Bäg mig då åtminstone hvarför ti stöter mig bori?4 Clemencia svarade icke genast; efter eit ögonblick yttrade hon dock, så sagta att blott en älskares skarpa öra kunde uppfånga orden: Ni ser väl att jag icke stöter er bort.? bäg då att ni älskar mig! utropade sir George utom sig af glädje. Clemencia, så förvirrad aft hon fåfängt sökte ord för sina känslor, ekakade nekande på hufvudet. cHvarför icke, Clemencia?4 sade sir George sagta och bedjande. tHverföre?4 upprepade den unga gvinnan. SDerföre att jag ej så obetänksamt kan uttala ett ord som afgör hela min framtid. Sir George dolde förträffligt sitt missnöje och sade: Detta ord skulle klinga ljuf rare, så ock i denna stund, än om det rore förestafvadt af den lugnaste eftertanke.?