Aftonbladet – 8 augusti 1863, sida 2

ett behag och stundom en värma Bom: göt alt man förblandar densamma med bjertats verkliga känslor, liksom man någon gång misstager sig på en väl slipad kristall och en ädelsten. Då sir George var borta, könde sig Cle mencia, såsom ban förutsett, vida lättare om hjertat och tillika innerligt tacksam emof honom. Knappast hade det öfriga sällskapet af. lägsnat sig och Clemencia blifvit ensam, förrän, till hennes stora förvåning, sir George åter inträdde, Clemencia undertryckte ett utrop af för: undran och missnöje. Oh, blif inte ond!4 utbrast sir George i det han böjde ett knä för sitt hjertas herrskarinna, förlåt mig, förlåt mig! Jag har icke lemnat er boning; uttröttad och plågad af denna djerfva qvinna, som, likt ett moln framför solen, ställde sig emellan er och mig, gick jag, men blott ut i galleriet som leder till terrassen och der stannade jag, Clemencia, upptagen af tanken på er, till dess jag var viss på attutan besvärliga vittpen kunna få säga er god natt. Ingen har sett mig, var icke rädd derför. Det är ej fråga om man sett er eller icke, svarade Clemencia upprörd ; men om hvad ni företagit; ni har gömt er ... Nej, Clemeneia, forisäct icke! Gif icke ett oriktigt namn åt en så eckel handling, förorsakad blott af den skugga som skymde er för mig. Utan mitt samtycke .. Önskade ni att jag skull2 begärt det ?4 Sir George4, sade Clemencia, med tårar i ögonen, ni skulle icke handlat på delta sält om jag haft en bror eller en far vid mia sida! Clemencia, er ytterliga strängbet gifver