Aftonbladet – 7 augusti 1863, sida 2

— Vid val af ledamöter i den revision, som har att granska förmyndarekammarens förvaltniog och räkenskaper för sistlidne år, ha i staden boende ofrälse ståndspersoner i dag inför magistraten utsett expeditionssekreteraren Rythån och kamreraren i krigskollegium Dahlqvist. — Vice häradshöfding Lindblad hari dag inför magistraten aflagt ed som brottmålsnotarie och auditören L. Kruse såsom andre aktuarie. — Ett fruntimmer vid namn Johanna Maria Bovall har i dag, :edan hon hos sundhetskollegium undergått den för badare och fältskärer föreskrifna examen, aflagt ed för vinnande af tillstånd att här i staden utöfva nämnde yrke. — Hufvudstadens fastighetsegare voro i dag kl. 11 f. m. kallade inför magistraten, för att höras rörande frågan om polisoch natibevakningens verkställande härstädes efter den 1 Sept. detta år. Öfverstäthållaren förde ordet och ett ganska betydligt antal fastighetsegare hade infunnit sig. Efter en längre diskussion, i hvilken Slog professor Wistrand, konsul Davidson, åldermannen Westin, medicinalrådet Carlsson, magister Sohlman, notarien Ljungberg, expeditionschefen Brandel, tullförvaltaren Ahlsell, friherre J. W. Stjernstedt, grosshandlaren Schwan och fabrikör Bergström, beslöts först nästan enhälligt, att hufvudstadens nattbevakning må efter hittills följda grunder fortgå tills vidare ännu ett år med det hittillsvarande anslaget af 68,000 rdr från brandvaktskasseadministrationen, hvarefter genom votering afgjordes att icke det begärda ytterligare tillskottet af 20,000 rdr skulle lemnas, utan frågan om en behöflig tillökning i polispersonalens styrka och aflöning öfverlemnas åt stadsfullmäktige att bedöma och afgöra. — Professor Clausen har i dessa dagar gjort ett besök i Upsala, dit han ankom förliden lördag på middagen och derifrån han i tisdags morgon hit återvände. Måndagen kl. 14, 5 e. m. uppvaktade honom studentkåren med sång, dervid kårens ordförande, filosofie doktor Rubenson höjde för honom ett lefve, inledt med följande ord: Hr professor! Åt eder, systeruniversitetets vördnadsbjudande, åldrige lärare, dess lärjunzars älskling; åt eder, den frejdade vetenskapsmannen och statsmannen, den ädle fosterlandsvännen; åt eder, såsom den der ständigt med de. varma öfvertygel!sens kraft i främsta ledet kämpat för förverkligande at det för oss alla kära målet: Nordens enhet, önskar Upsala studentkår egna en anspråkslös gärd af vördnvadsfull tillgifvenhet, då den nu af fulaste hjerta uppstämmer ett lefve professor Clau:en! I det tal, hvarmed professor Clausen besvarade den honom egnade hyllningen, erinrade han om, hurusom hän ofta haft tillfälle att tala till den svenska ungdomen från dansk jord, men deremot sällan från svensk. Det vore nu 16 år sedan han sist besökte Upsala. . Under denna tid bade såväl Sverge som Danmark gått framåt på utvecklingens bana. Danmark hade grundlagt en lagbunden frihet; men det hade måst göra detta med svärdet vid sidan. Det hade haft en svår kamp att bestå, i hvilken det segrat, utan att vinna; ty det hade att kämpa med tysk tredskhet, illfundighet och lagvrängeri. Under samma tid hade Sverge, hvilande på sin forntids lagrar, gjort en rask utveckling i alla sina inre förhållanden, hvilken talåren hoppades snart skulle vinna en vidare fulländning genom uudanrödjandet af den nuvarande representationen med fyra stånd och dess sammanslutnisg till en enhet, som egde folkets förtroende, Detta skulle,kraftigt befordra den sammanslutning mellan de skandinaviska länderna, genom hvilken de utgjorde en förening, der dock hvarje del för sig vore sjeliständig. Hvad nu blifvit sagdt, vore nägot så vanligt, att hvar och en tyckte, alt det icke kunde vara på annat vis; men i talarcns upgdom förhöll det sig dock helt annorlunda ; deskandinaviska folken stodo då likgiltiga eller fiendtliga mo. hvarandra, och talaren var allaredan en man, då tanken om, att dessa folk behöfde och borde sluta sig tillsammans, uppstod såsom en tanke på fullt allvar. I de nordiska högskolornas mark hade denna tanke slagit sica första rötter och burit sin första frukt, och just här i det gamla, minnesrika Upsala var det, som representanter från nordens högskolor först gåfvo en allmännare betydelse åt denna tanke. Det vores ock för universiteien en helig förbindelse, en oförgätlig uppgift, att icke blott i lust och fröjd, under ett mötes glada dagar jetva för de nordiska folkens förbrödring, utsn egna ett helt lifs allvarliga sträfvande deråt. Talaren uppmanade derföre den yng: lingakrets, som omslöt honom, att låta det skandinaviska enhetsmedvetandet bära vittesbörd om sig i dess lifs verksamhet, att åta alla dess handlingar ske under inflytelsen af detta medvetande, och i den glada förhoppningen, att detsamma här krafigt skulle lefva, utbragte han ett lefte för Upsalas upgdom. Efter detta tal höjdes ännu ett lefve för orofessor Clausen samt afsjöngos danska och svenska sånger. (U.-P.) — De för sina utomordentliga nroduktio