Aftonbladet – 7 augusti 1863, sida 2

qvinnor farliga, emedan de hyckla alla gode egenskaper, alla dygder, all slags bildning. De kunna till och med gilva sina största fel en intagande färg, i de mäns ögon åtminstone som låta förleda sig af deras lånade älskvärdhet. De menskliga lagarne straffa strängt den olycklige som stjäl ett stycke bröd för att stilla sin hunger, men äro för kortsynta och för litet beräknäde på det morajiska onda, för att kunna etrafla den som med en tveeggad: dolk sårar ett oerfa ret hjerta och förstör en hel familjs glädje, lycka cch kanske heder. Alegria, liksom alla sådana qvinnor, fann sitt största nöje i att ständigt vara omgilfven af en skara beundrare, och i de segrar hennes fåfänga lyckades vinna öfver andra qvinnor, ofia både skönare och älskvärdare än hon, alltid vida mer förtjenia af den hyllning hon undanryekte dem. Också skydde hon intet medel att förskaffa sig den. Hon frågede ej efter den afsky hennes upp förande väckte hos alla goda och kloka qvinnor, och ej heller efter det förakt som många män dolde under artiga och lättsin niga uttryck, och som de ej öppet visade af aktning för hennes make, hvilken genom sin samhällsställning och vida mer genom sin ädla och förträffliga korakter måste högt värderas af alla som kände honom. Då Alegria inträdde i Clemencias salong, ann hon der en samling af de utmärkfaste jersoner i den sednares umgängeskrets, och lå hon förut kände sir George, samt missänkte att Clemencia föredrog honom, heIrade hon honom npeturligtvis med sin särkilda uppmärksamhet. Hon atslog den plats Clemencia artigt erjöd henne, och satte sig genast midt emot ir George, som hon i början förstulet beraktade; men då hon såg at han ej be