Aftonbladet – 6 augusti 1863, sida 3

ES PY AM ER OS Kongsvinger för att påbörja den slutliga undersökningen och nivelleringen afjernvägen: till svenska gränsen. UTRIKRS, FRANKRIKE. Franska utrikesministern Drouyn de Lhuys notförslag afgick först den 29 Juli till London och Wien. HEuligt France har saken avancerat så pass, att de tre makterna beslutit sig för hvar gitt svar, och att man nu underhandlar om frågan, huruvida dessa svar skola förses med en liklydande sutunkt eller omman skall bifoga en hel Jidentisk not till de tre speciella. Man kan icke vänta att intill den 15 dennes -ha fått besked från Petersburg rörande dessa nya depescher. På denna grund tror tidningen Nation, att kejsar Napoleon äfven i år skall. Jundvika den offentlige audiens, som han annars plägar gifva diplomatiska kåren på Nadpoleonsdagen. Nation upprepar, att om Ryssland äfven denna. gång vägrar ingå på del. tre makternas förslag, blir följden dock icke krig, utan blott ett afbrott at de diplomatiska förbindelserna... Detta är emellertid att Janse mer som Nati.ns enskilda mening, hvilken alltid haft en fredlig riktning, än som en notis, grundad. på kännedom om kejsarens afsigter. Memorial Dip!omatique meddelar, att de tre makterna beslutit atti sina förestående noter till Ryssland beteckna sig såsom allierade. Den i dessa dagar uti Paris utkomna bro-. schyren ?Kejsaren, Polen och Europa? har: väckt uppseende, emedan man tror att den : innehåller mer än tin anonyme författares privatåsigt. Hvem denne är vet man icke; man gissar på hrr Lagueronnidre,. Grandguillot. och. Mocquard. Broschyrens innehåll är i korthet följande: Kejsaren skall ej låta egga sig till en brådstörtad och revolutionär politik, utan skall framförallt söka pålitliga allianser. Mot Ryssland har hans. politik : städse. varit vänskaplig, och polackarne hafva från honom icke erhållit den ringaste uppmuntran till sin resning. Om dessa det oaktadt hoppas på hans hjelp, så är denna förhoppning icke stödd på några löften eller försäkringar af honom. De hafva börjat sin resning, utan att fråga om de dermed störde Frankrikes planer eller icke. Men det sätt, hvarpå Ryssland tilivägagår vid resningens undertryckning, rättfärdigar den allmänna harm, som gifvit sig luft i de europeiska staterna, hvilka måste tillse att asiatiska regeringsmetoder ej skaffa sig plats i Europa. Det svar, som Rysstand gifvit vestmakterna, är förolämpande; Ryssland vill ingenting mindre än utesluta dem från diskussionen af polska frågan. Emellertid kan man ännu hoppas att ett nytt försök skall föra Ryssland från sin hitintills följda politiska väg, ty kejsar Alexanders rådgifvare skola väl svårligen förmå denne att inläta sig i en fejd, för hvilken hans fader dukade under. Om Preussen förenade sig med de öfriga makterna, vore en fredlig lösning nästan viss. Men om Petersburgerkabinettet hårdnackadt vidhåller sin politik, måste de gagnlösa underhandlingarne afbrytas. En engelsk-fransk-svensk flotta kunde då operera i Östersjön, medan en engelskfransk-italiensk eskader uppträdde i Svarta hafIs vet. Det är ännu icke för sent att börja kri-i get; detta lärer fälttåget på Krim. Mycket bef ror nu af Preussen, som på sätt och vis har frågan om krig och fred i sma händer. Skulle hr von Bismarck, tvärtemot preussiska nationens ;1 vilja, göra kriget till ett europeiskt och-dermed 1 sbereda Preussen ett nytt Jena, så vill Erankrike dock så mycket som-möjligt skona Tyskland och endast tilltvinga sig genommarschen öfver Preussen till Ryssland. en hoppet om fredens upprätthållande är ännu ej förbleknadt. Delar kejsar Alexander Frankrikes bofsamhet, så är ingenting lättare för honom än att förkunna en vapenhvila och inställa de rustningar, hvilka framstå nästan som en hotelse emot Europa. — Brosebyren döljer slutligen icke, att efter ett krig skulle vestmakterna uppställa helt andra anspråk mot Ryssland än nu, och att Frankrike skall betrakta Lithauens befrielse, likasom en gång Lombardiets, såsom en hederssak. ENGLAND. Times för den 30 Juli innehåller en ledande artikel, som icke har alldelessamma ): fredliga färg som henues föregåeovde. Artikeln är ett loftel öfver Ö terrikes redliga hållning, som ej låtit den ryska politikens samvetslösaste och illistigaste konstgrepp inverka på sig, ut:n visat sig otillgänglig både för ryska hotelser och ryskt smicker?, Denna Österrikes hållving, menar nu Times, har gifvit England en utsigt att slippa ur det di lemma, hvari britiska regeringens oförsigtigi. het och Rysslands förolämpningar försatt Storbritannien, som annars ej halt annat val Fn nm MM På 06 Pm må fom en oh PM. Jå AA ken Bet br än emellan vanära och krig. TYSKLAND. Medan Kreuzzeitung helt oväntadt börjat förorda ett närmande af Preussen tili Österrike och England, öfverraskas man af ett i Wienertidniogarne offentliggjordt, från Posen imsändt dokument, en skrifvelse från den vid polska gränsen kommenderande preussiske generalen v. Werder till. -generalv. Weal-I dersee, hvilken order, förutsatt att den är autentisk, är egnad att väcka utomordentlig sensation, . Enligt detta dokumeut vore! den famösa konventionen af den 8 Febr. på bästa väg att göra nytt väsen af sig ochj detta på ett sätt, som gjorde tvärt slut pål ovissheten i afseende på krig eller fred. Dokumentet har följande lydelse: H. M. konungen har medelst kabinettsorder af den 16 Juli 1863 allernådigast behagat gifva! sitt allerhögsta bifail till mitt. andragande oml: nödvändigheten ar belägringstillståndets förkun-!. nande i töljande kretsar: 1) i provinsen Posen: Inowraclaw, Mogilno, Wreschen, Pleschen, Schildberg, Adelnaa, Gnesen; 2) i Westpreussen: Culm, Thorn, Graudenz, Strasburg — samt åt! I mitt omdöme öfverlemna att bestämma tidpunk-: ten för belägringstillståndets införande Pål. grund af denna nin fullmakt och i anseende till : art. IX och XII i konventionen af den 8 Febr., som lyda: ; Art. IX. Nödvändigheten af H. M.-konungens ; af Preussen truppers beväpnade medverkan med j H. M. alla ryssars kejsares i konungåriket Polen opererande trupper inträder, när omständighe-. terna fordra, att de kejseil. trupperna draga sig tillbaka från det omedelbara grannskapet af konungariket Preussens gränser, Art. XII Den öfverbetälhafvare, som H. M. konungen af Prenssen utnämner, börjar, efter inträdet af den i art. 1X. förutsedda eventuali-: tafpm.: mö da nor kömne kaoft ottan av