ett försvarsförbund i sakernas nuvarande ställnipg. och icke kan fatta, att det ligger någon konseqvens och logik uti att villigt erkännne, att vi icke kunna eller böra bli främmande för en strid, som hotar Danmarks rikes integritet, men ändock ha betänkligheter mot afslutande af ett försvarsförbund, som dock möjligen skulle kunna förekomma krig och möjliggöra en uppgörelse i godo. Efter vårt sätt att se är distinktioren mellan båda dessa saker ganska logisk och mycket konseqvent ur skandinavisk synpunkt, såsom vi längre ned få tilltälle att med några ord närmare utveckla. Den ministeriella danska tidningen Dagbladet har omsider äfven tagit tll ordet i tvenne artiklar, som gå ut på att genmäla bäde Feedrelandets och Aftonbladets uppsatser. samt att visa, att nu är rätta tidpunkten inne att låta den solidaritet emellan rikena, som man länge erkännt i ord, framträda uti ett bestämdt försvarsförbund, hvarigenom Danmark kunde få ett väsentligt bistånd. och möjligen till och med sina 3aker på elt tillfredsställande sätt ordnade utan något krig, och att ur ett sådant förbund kan sedermera efterhand utveckla siv några andra föbindelser, en närmare gemenskap, hvar jemte det danska bladet till slut bedyrer, att svenskarne kunna vara fullkoreligt förvissade derom, att det är ringa utsigt till att kunna få någon dansk regering, med hvilken de tryggare kunna sluta förbund och af hvilken de kunna vänta varmare käns! för en gemensam skandinavisk utveckling än den som nu styr Danmark. Vi ärna icke uppehålla oss vid enskild heterna i dessa artiklar eller vid det något egendomliga sätt, hvarpå Dagbladet citerar och sammanfattar några yttranden ur våra uppsatser, i synbar akt och mening attlåta ett och annat omdöme om danska ministerens politik gälla såsom omdöme om dan: ska folket och sålunda väcka on1 blod och en viss bitterhet mot oss såsom mindre vänligt stämda mot Danmark. Vi anse vår slämning i detta hänseende vara ti:lräckligt bekant för att icke befara något grundligare misskännande i brödralandet, och vi väga icke med någon större vidlyftighet frötta den svenska allmänhetens i denna fråga icke synnerligt stora tålamod. Viskulle af hjertat önska att Dagbladet hade räit, då det förutsätter ätt majoriteten at svenska nationen och specielt de makthafvande i vårt land äro långt mera skandinaviskt sinnade än Aftonbladet genom sina ifrägavarande artiklar visat sig vara; men vikunna knappast tro, ait Dagbladet på allvar öfverlemnar sig åt en sådan illusion. Vi skola endast i få ord beriktiga ett från flera håll framträdande missförstånd i alse ende på vär ställning och uppfattning och: söka å kort och distinkt som det är 088 möjligt anzifva sjelfva divergenspuukten emellan oss och de vänner i Danmark, som. stå os3 närmast i politiskt hänseende. Vi tillmäta oss eller svenska allmänheten för iagen del någon förmåga att bättre än danskarne sjellva bedöma hvilken politik: som för deras lund kan vara tjenligast; om! Danmarks regerivg och Danmarks press! underrättar oss, att den politik, som-de sedpaste åren blifvit följd, är utmärkt klok ur dansk synpunkt och den enda möjliga meod kfseende på Danmarks intressen, så är det geoska matulgt, at vi läte dervid bero. Vi ba också under eöori tvenne års tid med fit albhålli oss ifrån sal egen kritik öfver den danska regeringens ätgörsnden. i Helt annorlunda gestaltar sig åter förhållendet, då man ur den situation, som den danske politiken skapat, härleder en förpligtelse för Sverge att med Danmark afsluta ett formligt försvarsförbund. Då är det vår fulla rätt och pligt att granska detta anspråk och tillse huruvida ett sådant förbund skall kunna bli förenligt med Sver-: ges intressen och med en skandinavisk fram! tidspolitik. i Sverge har ett stort intresse i Danmarks bestånd såsom sjelfständig stat — vi äro de första att erkänna och förfäkta detta. Att Eidern är Nordens gränsoch att denna gräns icke ostraffadt får kränkes, det har varit 088 klart och vi hå temligen oförtrutet arbetat på vindicerandet af denna sats, innan dess sanning hade lyckats förvärfva sig något större antal anhängare i vårt land eller vinna något officielt erkännande. Men detta Sverges intresse sträcker sig heller icke längre än till Eidern. Vi ha ingen anledning. att vilja blanda oss i tyska förbundets angelägenheter eller göra Tyskland det rin-? gaste lörnär. Det är endast när Tyskland uppträder offensivt mot Skandinavien genom att kränka Eidergränsen, som vi i Tyskland kunna se en fiende. Icke blott vära sym-. patier ntan vårt ganska omedelbara -politiska intresse kräfver då att vi med kraft afvärja inkräktning:försöken. Men det är med förlof en ganska väsent-! lig skilnad emellan att erkänna detta och alt göra sitt handliogssätt och sitt krigiska: uppträdande fullkomligt beroende af en an-: nan regerings politik, utan att på denva: politik ha något bestämdt inflytande eller? för dess riktoing ega några garantier. Det; är sannt, att krig är en stor olycka och att; utan tvifvel Sverges regering och tolk gerna? skulle se, både för vår egen och Danmarks skull, att ett krig med Tyskland kunde undvikas och att utan krig en tillfredssiällunde: lösning kunde vinnas; men vi kunna tänkaj os3, att denna fredliga lösning skulle kunna; bli ett sådant börtfuskande af hela suken och vara så inik på nya ständigt hoiandej vådor, att ran kunde hysa den öfvertygel-i sen, alt det då varit långt bättre att låta saken: ha sin gång och framskrida mot ett definitivt afgörande. . Vi äro här åter skyldiga att rätta eft missförstånd. Vår mening har aldrig varit, att en skandinavisk konfederation måste först upprättas, innan Sverge kan lemnpa sin aktiva medverkan till betryggande af Danmarks sjelfstondighet, Icke heiler förbise vi, att san föll ndina aft kndrinnan ef HAletotin.